Få åbolänningar i elden i FSIM
FRIIDROTT
Arrangörsföreningen Akilles väntar över 400 idrottare och tusentalet grenprestationer då SFI-mästerskapen ordnas under veckoslutet i Borgå. Endast en liten bråkdel av dessa siffror står de åboländska friidrottarna för.
Pargas IF ställer upp med tre deltagare, Dragsfjärds IK med en enda. Alla övriga föreningar i distriktet med friidrott på programmet är utan representation under den stora finlandssvenska idrottsfesten.
– Det är förstås beklagligt att vi inte har några aktiva att skicka till Borgå. För några år sen hade vi en Nico Dahlbacka på de längre distanserna. Men han springer numera för Gamlakarleby IF, säger ÅIFK-friidrottens ordförande Daniel Lindfors.
Likadana är tongångarna i Nagu IF och KSF i Kimito. Man har gott om friidrottande barn, men inte tillräckligt gamla för SFIM.
– Det är sju, åtta år sen vi senast hade med någon. Vi har ett femtontal unga pojkar och flickor med på träningarna. För flera av dem är friidrotten ändå bara en av många andra hobbyer, säger Sonja Svahnström som är tränare i Nagu IF.
– I Kimito har konkurrensen från främst fotbollen alltid varit jättehård. I träningsgrupperna har vi runt 70 friidrottare så det är inte mängden det är fel på. De flesta tycker det är jätteskoj med friidrott. Fast ut och tävla på stora arenor vill de inte, säger träningsledaren för den äldre gruppen i KSF Gabriella Byman.
Intresset för att ställa upp i tävlingar sträcker sig till NÅIDM, mästerskapet inom Nylands och Åbolands idrottsdistrikt. För att åka runt och tävla skulle det krävas ett mycket större engagemang från föräldrarnas sida.
– Få upplever att de har den tiden. Där har lagidrotterna en stor fördel då tränarna samtidigt fungerar som reseledare.
I Nagu flyttar ofta de som hållit på lite längre med friidrott över till Pargas IF.
– Många lockas av att springa stafett. För dem kan Piffen erbjuda olika läger som ökar samhörigheten, säger Svahnström.
Pargas IF står med sina tre idrottare ensamt för 75 procent av de åboländska idrottarna som är i elden under veckoslutet i Borgå.
Färska FM-fyran i mångkamp Ida Otstavel ställer upp i kula och för henne den ovanliga grenen diskus. Om de skadekänningar hon dragits med under sommaren inte gör sig alltför påminda löper hon också 100 meter.
– Hon är anmäld i totalt fyra grenar men så många starter blir det inte. Åtminstone i kula siktar hon på medalj. I diskus har hon ett fem år gammalt personrekord som absolut ska förbättras. Sannolikt blir det inga flera sjukamper för henne i år, säger mamma Maria Lindholm.
Lindholm är också tränare för häckspecialisten Victoria Lahti som tävlar i 17-årsklassen. För henne blir det 100 meter både med och utan häckar.
– Inte heller Victorias säsong har löpt utan bekymmer. Hon har tävlat ganska sparsamt i sommar men hoppas ändå att kunna förbättra sina personbästa i båda grenarna. Beroende på hur formen är tar vi beslut om hon ställer upp i ungdoms-FM i Iisalmi i slutet av månaden.
Den tredje PIF-deltagaren är Jonny Karlsson, som likt sin fyra år äldre bror Conny (numera Raseborg), dubblerar i kula och diskus.
Dragsfjärd IF:s färger försvaras av Marcus Hakanpää som hoppar höjd och längd i den äldre pojkklassen för 17-åringar. Han fyllde 16 i februari och får känna på tuffare motstånd än i fjol då han ännu tillhörde den yngre 15-årsklassen.
– Dessvärre skadade han ryggen på ett landslagsläger i juni. Sedan höjdkarnevalen i Ruovesi i början av juli har han varit lagd med hoppförbud så uppladdningen är långt ifrån den bästa, säger mamman och managern Kerstin Gustafsson.
Hakanpääs bästa resultat i förstagrenen höjd är 180 vid en inomhustävling i vintras. Utomhus har han hoppat 177. I längd lyder 5,76 från midsommaren som personligt rekord i godkända förhållanden. Inofficiellt har han noterats för 5,85 i en halltävling i slutet av förra året.
– Eftersom han inte fått träna någon hoppning alls på nästan sex veckor är formen ett stort frågetecken. Därför kan vi heller inte gärna ha några speciella föväntningar på honom just nu, säger Gustafsson.