EU:s vargdirektiv saknar hållbar vetenskaplig grund

I diskussionerna om vargstammens utbredning i vårt land i Yles ”Slaget efter tolv” häromdagen hävdade Camilla Sederholm på föreningen Natur och miljö att man måste se frågan i ett naturvårdsperspektiv och baserat på vetenskaperna.

Att vargen har en roll i naturens näringspyramid och det är överenskommet med internationella avtal och juridiskt att vargen ska skyddas och den biologiska mångfalden stärkas.

Att det inte är enskilda människors sak eller befogenhet att avgöra om arters betydelse ur ett ekologiskt eller samhälleligt perspektiv.

Detta är ett mycket totalitärt synsätt som fråntar medborgarna rätten att yttra sig om och påverka sin livsmiljö.

Var och en har både rätt och skyldighet att dra sina slutsatser av vad man vet om hur naturen fungerar och föra fram sina synpunkter på hur man bör handla.

Men EU kan verkligen inte betraktas som någon auktoritet på naturvetenskapens område! Man lyssnar visserligen på naturvetare, men besluten är ju helt politiska.

Inom EU har det lobbats hårt till förmån för vargen.

Men EU kan verkligen inte betraktas som någon auktoritet på naturvetenskapens område!

Man lyssnar visserligen på naturvetare, men besluten är ju helt politiska.

Även helt mot den vetenskapliga uppfattningen stridande direktiv har utgetts – tyvärr!

Det är sant att alla växter och djur och mikroorganismer har eller har haft en funktion att fylla.

Så spelade jätteödlorna, den sabeltandade tigern och mammutarna en roll i evolutionen. Men behövs dessa arter mera? Nej!

Naturen lever vidare utan dem. Naturen klarar sig alltid! Arternas egenvärde är åter en filosofisk fråga.

Idag ska 8 miljarder människor försörjas på jorden. Under århundraden har skogar fällts och det har röjts åkrar för jordbruket.

Därför fördrevs vargarna från Finland på 1800-talet. Och människan har byggt städer och vägar. Allt detta är ju egentligen emot naturen enligt naturskyddsfilosofin.

Vi bör självfallet akta oss för att göra sådant som kan tänkas skada oss själva i längden; misstag har begåtts av vilka vi hoppeligen har lärt oss en del.

Men att nu låta vargen breda ut sig igen och skapa konflikter och kostnader, vilket ju är oundvikligt, kommer framtida generationer högst antagligt att anses som århundradets dumhet.

Att vargen anpassar sig som en del av det rådande ekologiska systemen är en sak, men det finns inget som bevisar att vargens existens i det bebodda och odlade området skulle vara nödvändig.

Vi levde ju i över hundra år mycket väl utan varg och vurmande för vargen!

Människans problem är nog inte brist på vargar utan det är annat såsom krig och överbefolkning och överexploatering av naturresurserna som hotar mänsklighetens framtid.

Att få vargen tillbaka i Finlands jordbruksområden hjälper varken oss eller den övriga mänskligheten.

Jan-Erik Ingvall

Helsingfors