Ett tips till alla som raggar kommunalvalskandidater – det behövs folk som förstår upphandlingar och it-system

Robert Seger
kvinna i ljusgrå tröja med kort hår och glasögon ler mot kameran
Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Just nu rekryterar partierna kandidater till kommun- och välfärdsområdesvalen i april.

Det ligger nära till hands att leta bland dem som brinner för innehållet i verksamheterna:

Föräldrar som är engagerat sig för sina barns skolgång och folk som känner social- och hälsovården inifrån.

Det här är precis som det ska vara, men ger samtidigt en alltför snäv bild av vilka medborgare som har viktig kunskap och erfarenhet som kunde komma samhället till godo om de engagerade sig som förtroendevalda.

En slumpmässigt vald föredragningslista visar att beslutsfattandets komplexitetsgrad ökat.

Beslut på fullmäktigenivå har alltid handlat om att skapa ramar för verksamheten i skolor, daghem och sjukhus, men under de senaste åren har de tekniskt komplicerade besluten ökat i antal, framför allt genom skärpta lagkrav på upphandlingar och konsekvensbedömningar.

En växande del av alla beslut som fattas i styrelser och nämnder handlar nämligen om upphandlingar.

En växande del av alla beslut som fattas i styrelser och nämnder handlar nämligen om upphandlingar.

Kommuner och välfärdsområden upphandlar allt från städtjänster, gatuunderhåll och juridisk rådgivning till äldreomsorg, eftermiddagsklubbar, revision och it-system.

Upphandlingsdokumenten är långa och finstilta och de ekonomiska förbindelserna ofta stora och långsiktiga.

Upphandlingar av it-system hör till de frågor som under de senaste åren gett upphov till långdragna och svåra politiska processer på alla politiska nivåer. De här processerna illustrerar att det inte skulle vara så tokigt med ett bredare kunnande bland politikerna som ska avväga om förslagen är vettiga eller inte.

Våren 2024 skapade beslutet om anskaffningen av ett nytt vårdinformationssystem svallvågor i Ålands lagting, med argument som känns igen från andra liknande processer i sjukvårdsdistrikt och välfärdsområden.

I Helsingfors stad var det upphandlingen av ett nytt lönesystem som placerade stadens organisation och personal i en trasslig situation som pågick i flera år.

Mönstret är alltid det samma: System som behövs, för annars är det svårt att bedriva vård eller betala löner. En marknad med få och allsmäktiga leverantörer. Snårig upphandlingsjuridik och – för det mesta – kostnader som skenar iväg.

Här landar den i grunden tekniska frågan på politikernas bord, eftersom det är politikerna som bestämmer om pengarna.

Politiker är inte experter, utan representanter för medborgarna, men måste öva upp sin förmåga att bedöma rimligheten i de förslag som presenteras av tjänstemän och specialister.

Förtroendevalda som varit med länge arbetar med tiden upp en känsla för när ett planerat skolbygge blir för dyrt, när en vägdragning ser galen ut och när det är läge att ge tummen upp för kulturnämndens önskan om att anställa en bibliotekarie till.

När det gäller att upphandla stora it-system för vårdinformation eller löneräkning är det svårare att öva upp känslan för vad som är rimligt.

Brist på egen kunskap om sakinnehållet ger upphov både till extrem tilltro till expertbedömningar och till populistisk misstro mot systemen i sig (”Pengarna kunde sättas på vården i stället”).

Kunskaper om it-system lyfts sällan fram som viktiga kompetenser hos kandidater i politiska val, vilket egentligen är ganska konstigt.

Kunskaper om it-system lyfts sällan fram som viktiga kompetenser hos kandidater i politiska val, vilket egentligen är ganska konstigt. När allt fler beslut har en koppling till olika tekniska system, behövs beslutsfattare som kan hjälpa resten av politikerna att bedöma rimligheten i de förslag som läggs fram.

Se det som ett gratis tips till dem som just nu raggar kandidater till vårens val.

Här kan du läsa fler kolumner av Siv Sandberg.

ÅA-forskare i offentlig förvaltning
Publicerad: