"Ett samhälle utan humanism är inget samhälle. Det är ett mentalt konkursbo"

Vad hade vi svarat om någon för 20 år sedan hävdat att vi år 2018 ser på film och teve, sköter våra bankärenden, bokar södernresan, fjärrstyr stugans alarm och uppvärmning, betalar parkeringsavgiften, tar knivskarpa bilder och laddar upp dem i realtid på globala portaler – allt detta med mobiltelefonen? Som vi loggar in i – med vårt eget fingeravtryck!

Eller om någon hävdat att vi år 2018 håller på att överge vår gamla goda prassel-papperstidning för att istället prenumerera papperslöst på något vi kallar pekplatta? Samma platta dit vi laddar ner mötespappren från jobbets virtuella arbetsyta.

Utopistiskt, hade säkert många svarat. Opraktiskt, osäkert, opersonligt, obehagligt hade man nog också tyckt. Men hur gick det? Resten är e-historia – och den tar minsann inte slut här. Den har bara börjat. Vi har framför oss den sanna revolutionen för artificiell intelligens, digitaliseringen, robotiseringen, delningsekonomin.

Vad vi idag, precis som för 20 år sedan, bara kan (mar)drömma om, kommer att bli verklighet om, inte tjugo, utan klart färre år. Så spänn nu fast de virtuella säkerhetsbältena och upplev alla tiders tidsresa. En färd som ingen generation tidigare har varit med om.

Den här beskrivningen är en lite klatschigare variant av själva biffen i den digra rapport på 440 sidor som riksdagens framtidsutskott lanserade förra veckan. Den bär rubriken "Finlands etthundra nya möjligheter 2018-2037" och är en kavalkad av teknologiska innovationer och trender, som kan – eller kommer att – förändra Finland radikalt.

I framtidsutskottet, som jag leder, passar spekulation av denna sort perfekt. Dels har utskottet som en av sina officiella uppgifter att försöka förutse teknologiutvecklingen, dels är rapporten en uppföljning av det arbete med radikala teknologier som utskottet inledde förra valperioden. I rapporten från 2013 lanserades en i världsklass unik fyrfältsmodell för att förutspå teknologiutveckling. Idag används den i både OECD:s ansedda Science, Technology and Innovation Outlook och i EU-kommissionens framtidsarbete. Ytterligare en blåvit innovation alltså även om den inte har haft så hög profil.

Det har i stället den färska rapporten haft under den senaste veckan. En orsak är säkert att den lättläsligt identifierar och motiverar sådana trender, som kommer att påverka och försnabba teknologiutvecklingen liksom förändringar i arbetslivet, våra jobb, nyttor och skador i vårt vardagsliv som följer i farvattnet. Rapporten listar också konkreta materiella uppfinningar – säg "utopier" - (men minns vad jag skrev i inledningen) som kan vara verklighet senast år 2037.

En enorm förändring förutspår rapporten kring hur vi i framtiden transporterar oss själva och varor. Robotar sköter den saken med en precision, som får Googles självstyrande bilar av idag att framstå som fåniga stenålders klumpedunsar. Robotarna finns överallt, men stjäl inte nödvändigtvis bara jobben av oss – alltså sina skapare. Robotarna kommer att vara så många och deras infrastruktur så komplicerad att de förutsätter mycket underhåll, organisering, övervakning och ständig utveckling. Det betyder nya jobb, nya slags jobb, nya titlar.

På listan över radikala teknologier hittar vi 3D-printers, hårda som metall men lätta som styrox i fickformat, som kan printa artificiellt kött. Robotkockar som klarar av hundratals maträtter, sköter alla arbetsmoment i restaurangköket eller hela våningshusets matlagning, såklart enligt individuella önskemål. Sjukhusapparatur som kan printa ut ett hjärta – glöm alltså dagens transplantationsköer. Och så vidare.

I arbetslivet och i vardagen har allt detta naturligtvis enorm betydelse. Ta bara trafiken. Bara det att ingen längre behöver hålla i bilratten frigör över en miljard timmar bara i Finland att användas för annat. Ökat sambruk av fordon minskar antalet bilar, därmed behovet av parkeringshallar – som istället kan omvandlas till inomhusarealer för smart urban odling, kanske av matinsekter?

Rapporten rekommenderar att Finland på allvar driver utvecklingen av sådant som framöver är viktigt för våra största branscher och exporten. Vilka teknologier, robotiseringar eller andra systemövergångar som dessutom kräver lagstiftningsändringar – ta bara trafiken – listar rapporten också upp.

Och exakt just här kommer alltså fortfarande den mänskliga faktorn in i bilden: vill vi verkligen ha denna utveckling? I vilken utsträckning? Och hur? Vem vinner och vem förlorar? Alltså handlar framtidens radikala teknologiutveckling inte om att förändringen skulle ske av sig själv, med naturlagens tyngd, utan möjligheter för oss att hantera den. Det handlar också om vilka av oss valda värden och värderingar som skall styra – eller avstyra – denna utveckling. Därtill är det mycket annat än teknologin som styr – och skall styra – utvecklingen. Ett samhälle utan humanism är inget samhälle. Det är ett mentalt konkursbo.

Framtiden är viktig, eftersom vi och speciellt våra barn kommer att tillbringa mycket tid i den. Det bästa sättet att ta ansvar för framtiden är därför fortsättningsvis att försöka påverka den. Det låter inte särskilt radikalt. Men det kräver oändligt med svett och stjärtmuskler, politisk vilja, visioner, sinne för realiteter, etik och moral.

Sådant kommer inte på ett bra tag ut från ens den mest avancerade 3D-printern.

Stefan Wallin

Riksdagsledamot, SFP

Lokala riksdagsledamöter som skrivr kolumner i ÅU med jämna mellanrum är Stefan Wallin (SFP), Eeva-Johanna Eloranta (SDP), Li Andersson (VF), Ville Niinistö (De gröna) och Saara-Sofia Sirén (Saml.)