Ett huvudbibliotek är ett huvudbibliotek är ett huvudbibliotek
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Åbo. Det är sorgligt att den lilla klick som funderar på ett minnesmärke Mauno Koivisto till ära ser ut att ha brist på fantasi – men däremot tycks ta sig an uppgiften med desto mer lättja.
Är det att visa uppskattning att ta någonting redan existerande och inkört och döpa om det. Lite som om man skulle ta en stad, låt säga Sankt Petersburg, och döpa den till Leningrad. Inte så lyckat, skulle aldrig hända i en bättre värld.
Det är svårt att förstå varför man med vett och vilja gräver ner sig i en sådant fånigt skämt som att döpa om Åbo huvudbibliotek (gamla sidan öppnad 1903 och nya sidan 2007) till något slags Mauno Koivisto bibliotek.
Enligt finländsk tradition brukar bibliotek som har en persons namn vara specialbibliotek med en viss infallsvinkel.
Och Metso i Tammerfors har fått namn efter sin formgivning och inte efter person. Inte heller Ode i Helsingfors är uppfört för att hedra någon individ (även om Ode strängt taget inte är ett bibliotek utan ett allaktivitetshus).
Det finns hur många möjligheter som helst att på fullt allvar uppföra ett minnesmärke, om äkta vilja får råda. Till exempel kunde krigsherrarna (som till råga på allt köpslog om Norges öde) vid åstranden helt nära huvudbiblioteket få ge vika för en symbolisk gest.
Varför inte Mauno Koivistos trygga näve avbildad, en hand man kunde sätta sig i och ta selfies eller grupporträtt?
Men jo, att döpa Åbo huvudbibliotek till någonting annat, vare sig det är Mauno Koivisto, Ilkka Kanerva eller liknande, är som idé vida mindre funktionsduglig än en funikular upp till Kakola (eller en bro som inte är en bro utan ett logotomiserat påfund).
Gunnar Högnäs
Åbo