Ett gott nytt år med liv
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I dagarna är det 60 år sedan jag döptes i den kyrka som Gustaf Fröding beskrev att hon står och lyser över bygden ”som en bondbrud grann och ny”.
Jag är uppvuxen i samma landskap där kyrka och människor går in och ut i varandras liv.
Där är glimten i ögat självklart lika närvarande som allvarsdjupet. Där är jag döpt. Där har jag arbetat som präst.
Jag firar inte mina dopdagar stort. Jag vet om dagen, det räcker. Viktigare för mig är att jag vet att jag är döpt innan jag behövde kunna något annat än att le och gråta. Innan min tanke och vilja påverkade mig. Innan skolors vitsord och arbetets prestationer. Innan …
Gud är steget före – innan. I dopet möter Guds blick just mig. Innan jag ens visste, så är jag människa helt och fullt i Guds sammanhang.
Där i dopet öppnas en stor brokig gemenskap som är öppnare än familjen, fler än jag vet om, världsvid i all sin bredd.
Kom! En inbjudan som kommer före, innan jag ens visste om att jag får vara med.
Ibland blir dopet så stort och allvarligt. Då tänker jag på ”bondbruden” som byggts med glimt i ögat och allvarsdjup. Min existentiella mylla.
Dopet är fest och bråddjup och inledningen på ett liv. År för år. Nyår och dop hör liksom samman för mig. Nystart, löften, försiktig förväntan inför det som ska komma.
Jag tänker att jag kan ta hjälp av dopet för att förstå mig på hur det är börja ännu ett nytt år. Dopet kommer med en inbjudan att möta en större värld och gemenskap än jag tror är möjlig. Det kan vara ett gott hopp inför 2025 när oron i världen är stor.
Ett annat medskick är löftet om att inte gå ensam i en farlig värld. Löftet om beskydd.
Man kan faktiskt tolka ösningarna av livgivande vatten över dopbarnet som en bild för allt det goda som hela tiden öses över oss, utan att vi kan ta det till vara. Och då öser Gud igen och igen och igen.
Att våga svepas med i den hoppingivande handlingen är som ett livets trots mot det som försöker krympa en människa och tillvaron.
Vi är välsignade redan innan våra livs första steg. Uppmuntrade att möta det som kommer, inte utan oro men i sällskap av en värmande hand som varsamt följer med i allt det nya.
Redan innan jag är rädd, innan jag gör rätt, innan jag ens vet vad nästa dag kunde bära med sig. Redan är du där. Inför ett nytt år är du redan där. Det är gott.