Erfarenhet av vård och omsorg
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Fick häromdagen frågan vilka erfarenheter jag har av den kommunala hälsovården. Kandidaterna fokuserar allt som oftast på sin yrkes- respektive beslutsfattarroll.
För egen del har jag suttit mer än 12 år som SFP:s representant i social- och hälsovårdsnämnden och ännu länge har jag använt den kommunala vården och omsorgen. Jag har alltså lång erfarenhet av den kommunala vården både som beslutsfattare och patient. Det har hjälpt allt från vanligt ryggskott till hjärtoperation.
Jag känner väl till svårigheterna att få kontakt med vården, långa väntetider och problemen att få vård och omsorg på det språk jag valt, svenska. Och är ytterst medveten om olägenheten med att sitta som ensam svenskspråkig beslutsfattare. Det är svårt att få stöd för åsikter och förslag man för fram när man är ensam.
Följdfrågan blev: vilka erfarenheter har då de andra kandidaterna? Man kan nog konstatera att det finns mycket erfarenhet bland kandidaterna. Allt från beslutsfattare och högt utbildade specialister till dem som jobbat ute på fältet med klienter och patienter. Det finns även mycket erfarenhet av vården och omsorgen, vad som fungerar bra och vad som inte fungerar. Alla behövs.
Men vi verkar inte vara så många som har erfarenhet av båda sidorna av vården och omsorgen. Anställda inom sektorn får sin primärvård inom företagshälsovården, yngre kandidater inom studerandehälsovården och de som går till den kommunala vården har ofta inte erfarenhet av beslutsfattandet, än mindre av beslutsfattandet inom vården och omsorgen.
Det finns ett stort behov av beslutsfattare med bred erfarenhet av hela vårdkedjan, från beslutsfattare till vårdmottagare. Framförallt i detta skede när den nya organisationen byggs upp.