En tankelek: Finland och Sverige går samman och bildar en nordeuropeisk superstat

Historien är full med nationer som uppstått och försvunnit – ibland på grund av krig eller olyckor, ibland på grund av rationella skäl. USA har smält samman olika språk och kulturer till en stat, som är en av världens starkaste och mest dynamiska, medan före detta Sovjetunionen kollapsade under kraven på folkslagens frihet och ekonomisk utveckling.

Låt oss leka med tankeexperimentet att Sverige och Finland återgår till läget innan 1809 och skapar en nordeuropeisk superstat. Vad kunde en sådan sammanslagning leda till?

Om Finland och Sverige går samman på frivillig bas skapas ett oslagbart ishockeylag men också en kraftfull ekonomisk enhet med nästan 16 miljoner invånare, lika många som i Nederländerna och fyra steg upp på Europas topplista.

Sveriges större BNP totalt och per capita skulle lyfta upp Finland till samma kategori som Danmark och Österrike, medan Tyskland skulle gå förbi och inta Sveriges tidigare position för BNP per invånare. Sammanslagningen skulle säkert bli mindre smärtsam och ekonomiskt tung än när Väst-och Östtyskland slogs ihop vid nittiotalets början.

Industriellt är Finland och Sverige sedan länge integrerade inom basindustrier som metall, skog och kemi, men en samgång skulle innebära ett rejält lyft för verkstadsindustrin. Det finsk-svenska fordonsklustret skulle bli ännu rikare, från Scanias och Volvos ansedda lastbilar och Sisus speciallastbilar till Volvos och Polestars kommande elbilar, Valmet Automotives personbilsproduktion, Koenigseggs exklusiva sportbilar, Valtras världsberömda traktorer och försvarsfordon från BAE Hägglunds och Sisu Defence.

Bakom dessa skyltfönsterprodukter finns en mycket bred och kunnig skara underleverantörer, där ett finsk-svenskt kluster kunde utnyttja synergier inom hela bilvärlden, exempelvis batteriteknik.

I den nya nationen skulle Sverige få ett nytt skeppsvarv i världsklass i Åbo medan Finland får en framgångsrik konsumentindustri genom Electrolux. Sverige får snöskotrar från Bombardier Lynx medan Finland får en avancerad flygplanstillverkare. I framtidens Nato kommer det finsk-svenska försvars- och teknikkunnandet att öka ytterligare i betydelse om gränsen försvinner.

Också finansbranschen kommer att hälsa den nya nationen med glädje. Av rationella skäl försvinner den svenska kronan – Närpesbördiga Stefan Ingves kommer att som emeritus riksbankschef att salutera avskaffandet av kronan och övergången till euro vid gränsälven mellan Haparanda och Torneå.

Nordea flyttar tillbaka till Stockholm medan Handelsbanken öppnar igen i Helsingfors. Företag i det forna Finland får tillgång till stora mängder svenskt riskkapital, medan finländarna lär sina nya landsmän att man måste ta risker för att nå framgång i investeringar.

Finlands nationalklenoder Marimekko och Iittala bidrar till imagen för det nya nordiska landet medan Sverige lägger Absolut Vodka, H&M, Orrefors, Acne, Björn Borg och musikindustrin på spelbordet. Nautor’s Swan, Fiskars och Rovio är några av Finlands andra bidrag.

Sedan blir det säkert bråk om vilka varumärken som försvinner och vilka som vinner – skall ICA och Kesko bli Nordico, skall kooperationen i Sverige äntligen bli lönsam när man får tillgång till den finska S-gruppens framgångsrika koncept?

De flesta hotellkedjorna är redan internordiska men på restaurangsidan får Hesburger och Max kämpa om herraväldet längs de finsk-svenska vägarna. Turligt nog har vägskyltarna samma färger i bägge länderna så utbyteskostnaderna blir minimala. De enspråkiga ortsskyltarna byts ut mot finsk-svenska i hela Sverigefinland för att medborgarna skall känna sig jämlika.

För övrigt kommer namnet att bli en knäckfråga. Skall landet heta Finsverige eller Sverigeland?

Statsskicket är inget problem, en parlamentarisk monarki. Den finska skvallerpressen kommer att älska att skriva om prinsessor och prinsar och pampiga slott och herrgårdar. Riksdagen kommer att göra som EU-parlamentet som delar sina sessioner mellan Bryssel och Strasbourg – med sammanträden både i Stockholm och i Helsingfors kommer den inhemska resenäringen att blomstra.

Man kan också hantera frågan om huvudstaden på samma sätt som i Sydafrika, där Pretoria och Kapstaden delar på parlament, Högsta domstolen och andra funktioner. Tyvärr försvinner tax-freeförsäljningen om inte Åland bryter sig ut ur helheten och blir ett nytt Liechtenstein.

Politiskt blir finländarna en minoritet, vilket svenskarna är duktiga på att hantera redan i dag – vi kan vara säkra på att alla får jämlika rättigheter och den unika allemansrätten finns redan i bägge länderna. Så finska och svenska blåbär blir allas tillgång.

Andra samhällsfunktioner kan säkert vinna på en sammanslagning. Den ansedda finska skolan kan säkert få ostyriga svenska elever att inse bildningens betydelse, medan det svenska sociala nätverket minskar utslagningen och arbetslöshetens konsekvenser i Finland.

Det blir också enkelt att rekrytera ny arbetskraft inom vård och omsorg tack vare gränslösheten. Den höga digitala kompetensen i båda länderna leder antagligen till att nästa generation saknar talförmåga eftersom alla uttrycker sig via sociala medier. Det innebär att språkfrågan, finska eller svenska, blir oviktig alla har Google Translate i sina mobiler.

Efter sammanslagningen med Sverige får Finland äntligen tillgång till inhemska ostron och humrar medan Sverige får världens bästa lördagskorv och rariteten memma i varenda butik. Att marknaden växer med 50 % sänker logistikkostnaderna för handeln och industrin.

En bro över Kvarken kan bli verklighet eftersom man då binder samman två län och inte två länder med olika regelverk och finansiering. Värre är det med järnvägen eftersom spårvidden envist fortsätter att skilja sig åt.

Däremot är likheterna fler än skillnaderna – offentliga bibliotek är typiskt finskt och svenskt, förbrukningen av kaffe är i världstopp även om rostningen skiljer sig åt.

De offentliga kommunikationerna fungerar väl, medan postgången är en katastrofpjäs med statliga regissörer – sammanslagningen blir väl den definitiva dödsstöten.

Inom idrotten kommer de framgångsrika svenska fotbollslagen att ge ett lyft åt intresserade ungdomar från Finland – redan nu spelar många i grannlandets ligor. Dessutom kan Sverigefinland stoltsera med nyvunna motorsportstjärnor, inte minst tack vare att den svenska bilskatten införs i hela riket. Paavo i Saarijärvi kan köpa en Volvo utan att sätta hela släkten i pant.

Som tankelek är det intressant att föreställa sig den finsk-svenska nationen med gemensamma gränser. Det är en mäktig skapelse, från Öresund upp till Lapplands tundra, mer än 2200 km från Malmö till Ivalo, lika långt som till Palermo på Sicilien. Med tanke på att vi disponerar stora resurser i form av järnmalm, grön energi, rena jordbruksprodukter,välutbildad befolkning och en stabil ekonomi kan denna fantasivision kanske ge inspiration och ökad självkänsla till oss även om allt förblir vid det invanda.

Kanske ändå dags börja fundera på en gemensam blåvitgul flagga…