En störtflod – av felaktigheter
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I början av veckan började den digitala postlådan fyllas. Det var för det mesta samma formuleringar på engelska, franska, tyska eller spanska. Ibland var det bara en bilaga med uppmaningen ”viktigt” eller ”läs det här”.
Bilagan härstammade från Robert Kennedy II jr – amerikansk jurist och miljöförkämpe, som bara har gått snett och blivit en systematisk vaccinmotståndare. Påståendena i hans brev håller inte för en mera kritisk betraktelse och han har därför bland annat blivit utestängd från Instagram.
Men han förefaller ha ett inflytande. De digitala postlådorna i parlamentet fick under veckan 27000 meddelanden i Robert Kennedys efterföljelse.
Allt är kanske inte hans (o)förtjänst. Det finns många andra som är intresserade av att följa upp kampanjen. En del av dem finns med största säkerhet i Ryssland och i Kina.
Men hur stort det här inflytandet var, kan vi överlåta åt mera ingående undersökningar under de kommande veckorna.
Det intressanta är ju varför just den här kampanjen mot EU:s planerade gröna vaccinationskort antog de här proportionerna.
Om det fanns någon röd tråd i resonemanget byggde den på en rädsla för att vaccinationskortet skulle förhindra den fria rörligheten i EU.
Men i alla upptänkliga sammanhang har både parlamentet och kommissionen understrukit, att det handlar om att slå vakt om den fria rörligheten också under koronans besvärliga omständigheter.
Och hur det här egentligen hänger ihop är det säkert all orsak att försöka förklara.
Också när vi i EU har uppnått någon form av flockimmunitet – och det kan hända redan under sommaren – kommer faran för nya varianter av Covid-19 att finnas kvar. Man kan anta att vaccineringarna kommer att skapa en viss immunitet också mot nya mutationer.
EU försöker nu bygga upp resurser för det som kallas sekvensering, dvs att man i alla länder snabbt ska kunna analysera om det är en ny eller en gammal variant. Därmed kan man också göra nya versioner av vaccinen.
Men det finns några stora bekymmer. Ett av bekymren heter Jair Bolsonaro. Han misskötte kampen mot koronan till den grad, att det i dag finns en jättelik fara för att det i Brasilien finns så mycket smitta att risken för upprepade mutationer är överhängande.
Och eftersom vi lever i en globaliserad värld finns det sedan i praktiken inte riktigt möjligheter att avskilja Brasilien från resten av världen. Brasiliens problem är alltså vårt.
För att få i gång Europa igen behöver vi alltså ett system, som möjliggör en fri rörlighet med möjligast små trösklar. Det är avsikten med det gröna digitala intyget.
De som inte har ett intyg har naturligtvis kvar sin fria rörlighet, men med ett litet extra besvär. Och det är ett besvär som jag känner mycket väl till.
Jag har åkt av och an i Europa under de senaste månaderna. Jag har visserligen rest betydligt mera sällan, men just i skrivande stund sitter jag på ett hotell i Heiligenhafen i Nordtyskland för att i morgon köra vidare till Stockholm och Finland.
Riktig så gick det inte. Det blev att köra tillbaka och ta en båt från Travemünde.
För att klara de här resorna har jag testat mig sammanlagt 22 gånger.
Det är inte roligt och det kräver att jag håller tidtabellerna eftersom intygen ibland duger 48 timmar, ibland 72.
Men så här ser reglerna ut. Vare sig jag eller någon annan har rätt att smitta ner andra människor.