En protest mot mörkret
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I övermorgon fylls valven i våra kyrkor igen av Hosianna-hymnen, festliga trumpetstötar och mäktiga adventspsalmer. I hem och kyrkor tänds det första ljuset i adventsljusstaken.
Sällan har adventsljusen varit så viktiga och efterlängtade som i år. Det är länge sedan vår värld har sett så mörk ut som nu. Krig rasar i vår världsdel och borta i Palestina. Den internationella rättsordningen vacklar under trycket från auktoritära och populistiska regimer.
Miljoner är på flykt undan krig och miljökatastrofer, förtryck och förföljelser. Den ekologiska balansen och bärkraften på vår lilla planet närmar sig bristningsgränsen. Likaså tryggheten och framtidstron i många sinnen.
Sådan är situationen när vi i år tänder ljusen i våra adventsstakar, ett nytt ljus under var och en av de fyra adventshelgerna.
Får vi tänka på något annat än mörker och hopplöshet, när vi de kommande adventsveckorna blickar in i de brinnande ljusen? Jag tror att vi får.
Mina tankar går nu ofta till några ord av min avlidna kollega och vän borta i Sydafrika, ärkebiskop Desmond Tutu.
Han förde som bekant en lång och envis kamp mot den orättvisa och obarmhärtiga apartheidpolitiken i sitt hemland, en kamp som gav honom Nobels fredspris.
När man frågade honom hur han orkar hålla ut i en kamp som i mångas ögon verkar resultatlös och hopplös, svarade han: ”Det goda är starkare än det onda. Kärleken är starkare än hatet. Ljuset är starkare än mörkret. Livet är starkare än döden. Segern är vår genom honom som älskar oss.”
Godheten och kärleken, sanningen och rätten, ljuset och livet ska en dag visa sig vara starkare än alla nerbrytande krafter. Så tänkte och trodde Desmond Tutu.
Därför fick han mod och kraft att hålla ut ända tills apartheidsystemet rasade ihop, ända tills ondskan och kärlekslösheten, lögnen och orätten var besegrade. Ända tills mörkret slutligen måste vika.
När vi nu ska tända ett nytt ljus under var och en av de fyra adventshelgerna, får vi tänka och känna att mörkret stegvis viker undan. Och på juldagens morgon får vi möta profetens segervissa och triumferande ord om ljusets slutliga seger:
”Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. Du låter jublet stiga, du gör glädjen stor… Oket som tyngde dem, stången på deras axlar, förtryckarens piska bryter du sönder… Stöveln som bars i striden och manteln som fläckats av blod, allt detta skall brännas, förtäras av eld. Ty ett barn har fötts, en son är oss given…” (Jes 9:1-6)