En påse krokiga gurkor och andra rimliga sommarplaner
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I stora förväntningar på somrar och semester tickar en tidsinställd besvikelsebomb. Ju soligare, längre, härligare och mer spännande dagar förväntningarna är inställda på, desto hårdare blir fallet om det blir blåsigt, bråkigt, tröttsamt eller till och med bara ganska bra.
Då är det säkrare med de små och rimliga sommarplanerna; avvikelserna från vardagsrutinerna som blir mer sannolika när dagarna är ljusare och de lediga timmarna fler.
Det är inte så stor skada om de inte blir av, men blir de av kan de bjuda på en kort stund av kondenserad sommarkänsla.
Flera av sakerna på min lista är dessutom sådana som tål att upprepas gång på gång, utan kostnaderna skenar iväg.
Samppalinna utebad vid duggregn.
Duggregn, i största allmänhet, bara det inte blir för långvarigt. Inget man måste passa på att göra medan solen skiner. Inget som behöver räddas undan störtskurar.
Avstängningsknappen på mobiltelefonens ljudspelare, när sommarprogrammen i radio blir för klichéartade. Den digitala ålderns chans att lyssna på något riktigt bra så många gånger man vill.
En påse krokiga gurkor från salutorget.
En halvtimme bland hyllorna på stadsbiblioteket. En kasse låneböcker hopplockad på måfå: en diktsamling, en handfast guidebok för vandrare, en socialantropologisk essäbok, en nyutkommen kokbok.
De tre första koken nypotatis från eget land. Jordgubbarna, ifall jag hinner före trastarna.
Den korta stunden när det inte finns någon överflödig växtlighet i fogarna mellan cementplattorna på tomten.
Den långsamma vägen till Åland, med buss och förbindelsebåt.
De unga vuxnas nyktra iakttagelser om arbetslivet och vuxenvärlden efter en dag på sommarjobbet.
En snabb kvällstur till badstranden i Nådendal.
En cykeltur längs oändliga österbottniska skogsvägar. Doften av getpors på hjortronmyrar.
Evenemang man kan gå på utan att det behöver bli till en livslång vana.
En eftermiddag i blåbärsskogen, sedan när blåbären faktiskt är mogna och de otåligaste plockarna redan ätit upp pajen de gjort på sina kartiga bär.
Västra Strandgatan dagar när Åbo fylls av turister och evenemangsbesökare och det är livfullt och sydländskt och lite annorlunda. Västra Strandgatan den där dagen i augusti när turisterna och evenemangsbesökarna åkt hem och plötsligt känns normalt igen.
Kalendern som äntligen är tom på möten i några veckors tid. Känslan av att det känns bra när kalendern börjar fyllas igen.
Här kan du läsa fler kolumner av Siv Sandberg.