"En oppositionspolitiker berömmer en sittande finansminister från ett annat parti – det skulle knappast hända i riksdagen, men här är allt möjligt"
Välfärdsområdesfullmäktige bjöd igen i onsdags på den bästa uppvisningen i politik som finns att få i Egentliga Finland för tillfället..
Vad som sker i kulisserna utanför de offentliga mötena är svårare att kommentera.
Men vem som helst kan följa med den strömmade sändningen från Egentliga Finlands välfärdsfullmäktige.
Stundvis kunde man se hur de verbala bollarna flög kors och tvärs över salen, med schvung och partipolitiska markeringar.
Riktigt intressant blev det då flera av de ministrar, partiledare och riksdagsledamöter, som i det här fallet ska vara välfärdspolitiker, kände vittringen av ren och skär politik och kastade sig in i debatten.
Vilken fullblodspolitiker kan väl motstå en sådan frestelse?
När det tänder till politiskt är det kanske inte alltid helt lätt att hålla i sär olika roller från varandra, varken för den som talar eller för åskådaren.
Man kan helt enkelt säga att det var kommande riksdagsval i april som gjorde entré i välfärdsfullmäktigesalen i onsdags.
Temat var klientavgifterna och frågan om vem som ska slippa betala för att få gå till en läkare vid en vårdscentral i någon av de 27 kommunerna i Egentliga Finlands välfärdsområde efter nyår.
VF ville slopa avgifterna för läkarbesök vid en vårdcentral för alla.
Som motvikt betonade SFP:s Åsa Gustafsson betydelsen av en ansvarsfull ekonomisk politik.
SFP:s poäng var att om en stor andel av patienterna befrias från hälsocentralavgifterna leder det till märkbara ekonomiska utmaningar för välfärdsområdet. Det i sin tur leder till försämrad service. Det vill SFP inte ska hända.
Mellan de här två ytterligheterna kom SDP, understött av De gröna, med förslaget att långtidsarbetslösa och studerande på andra stadiet borde slippa betala för läkarebesök på en vårdcentral. De betonade att det är så redan i Åbo i dag, i välfärdsområdets största enskilda kommun.
VF:s välfärdspolitiker Li Andersson, partiledare, minister och riksdagsledamot, riktade sig direkt mot SFP:s Gustafsson när hon – på svenska – påpekade att välfärdsfullmäktige håller på att försämra situationen för långtidsarbetslösa och studerande på andra stadiet.
Det fick Sannfinländarnas välfärdspolitiker, riksdagsledamoten Ville Tavio att replikera mot VF att det inte är avgifterna som gör att människor inte får vård, utan personalbristen.
Så var det dags för Centerns partiordförande och finansminister, nej, välfärdspolitikern Annika Saarikko. Med adress Vänsterförbundet sade hon att det skulle vara väldigt trevligt om man kunde erbjuda allt möjligt fint till alla, men att det också krävs samhällsrealism.
Saarikko påminde om alla lättnader när det gäller vårdavgifter som klientavgiftslagen redan i sig medför. Hon ville också se liknande passion när det gäller frågan om hur välfärdsområdet ska få sin ekonomi att gå ihop.
Li Andersson slog tillbaka med att avgiftsfriheten för långtidsarbetslösa och andra stadiets studerande när det gäller läkarbesök vid en vårdcentral redan har varit politisk realism i Åbo.
Det fick Samlingspartiets riksdagsledamot, välfärdspolitikern Ville Valkonen att berömma Annika Saarikko.
Jo, precis. En oppositionspolitiker berömmer en sittande minister, finansminister dessutom, från ett annat parti. Det här skulle knappast hända i riksdagen, men i välfärdsfullmäktigesalen är allt möjligt.
Det är det som gör det här beslutsfattande organet så intressant.
Valkonen betonade behovet av den politiska realism som Saarikko lyfte fram.
Saarikko och Andersson fortsatte att argumentera.
Då konstaterade SDP:s biträdande borgmästare i Åbo, välfärdspolitikern Piia Elo, som också ställer upp i riksdagsvalet, att stämningen i salen håller på att hetta till. Hon förundrades över att hennes kolleger från Åbofullmäktige, som välfärdspolitiker, medvetet är beredda att försämra situationen för Åboborna.
Det blev för mycket för oppositionsledaren, Samlingspartiets partiordförande, riksdagsledamoten och välfärdspolitikern Petteri Orpo. I sin replik påpekade han att välfärdsområdet inte bara handlar om Åbo, utan om att situationen ska förbättras i hela välfärdsområdet.
Inte heller De grönas riksdagsledamot, välfärdspolitikern Sofia Virta kunde hålla sig, då så gott som alla hennes riksdagskolleger redan hade yttrat sig. Hon konstaterade att beslutet var svårt, men att politikerna i salen måste se till hela välfärdsområdet. Därför tänkte hon rösta för SDP:s förslag om att låta långtidsarbetslösa och studerande på andra stadiet rätt till avgiftsfri hälsovård.
Sist och slutligen förlorade bägge förslagen om att fler grupper skulle få avgiftsfrihet.
Det är fyra månader till riksdagsvalet. I välfärdsfullmäktige har valkampen redan inletts.