Reportage

En morotslåda i portionsstorlek och annorlunda julkyrka – så här firar ÅSF:s nyaste präst Benjamin Häggblom jul

Trots adventstidens hektiska vardag välkomnar prästen Benjamin Häggblom mig in i Aurelia med en aura av lugn. Vi sätter oss på kontoret, en miljö som känns malplacerad för en person man vanligtvis ser framme vid predikstolen i Åbo domkyrka.

För många känner säkert igen Häggblom som det nya ansiktet bland Åbo svenska församlings präster. Eller församlingspastorer, som är den officiella titeln för det vi i vardagsspråk kallar präster.

Allt känns lika nytt för 25-åriga Häggblom, som prästvigdes för ett drygt halvår sedan. Han upplever för tillfället sin första jul som präst i ÅSF. Men det är inte det enda som är annorlunda med årets julfirande.

– Det här kommer också att bli min första jul borta från min familj.

I dag är adventstiden och väntan på julen det viktigaste för mig.

Det traditionella julfirandet, tillsammans med familjen i hemstaden Karleby i Österbotten, byts för Häggbloms del i år ut mot församlingsarbete, julandakt och jullådor i portionsstorlek.

– Jag kommer absolut att sakna mammas matlagning. Det är först nu jag verkligen förstår hur mycket jobb som faktiskt står bakom det storartade julbordet, säger Häggblom.

Tur är väl det att barndomens viktigaste jultraditioner, julklapparna och julmaten, med tiden har fått en allt mindre betydelse för Häggbloms julfirande. I takt med att den religiösa övertygelsen har växt, har också synen på jultiden förändrats.

– Medan mitt fokus som ung låg på julaftons och juldagens festligheter, har i dag adventstiden och väntan på julen blivit det viktigaste för mig.

Att reflektera över jultidens religiösa budskap och varför vi egentligen firar jul har inte alltid varit en självklarhet för Häggblom.

Som ung hade han inte en tanke på att han som 24-åring skulle arbeta som församlingspastor och studentkaplan. Att studera teologi och överhuvudtaget fördjupa sin religiösa tro var något som han snöade in sig på först under ungdomstiden.

– Jag hade väl en traditionell religiös uppväxt, med "Gud, som haver barnen kär" om kvällarna och julkyrka på julafton. Desto större roll spelade religionen aldrig i mitt liv, berättar Häggblom.

Men en andlig upplevelse gav hans liv en plötslig vändning.

– Jag deltog i ett läger där vi fick besök av en ung, manlig präst från Sverige. Då fick jag som en andlig upplevelse, ett tilltal om att det där kunde vara jag. Då föddes min dröm om att bli präst.

Varför tror du attdet här mötet hade en såstor inverkan på just dig?

– Jag tycker egentligen inte om när folk säger att Gud har talat till dem, liksom hur kan du veta att det faktiskt var Gud som talade? Men jag kände själv där i stunden att jo, det var Gud som talade till mig.

Men jag kände själv där i stunden att jo, det var Gud som talade till mig.

Den andliga upplevelsen resulterade i att Häggblom gav upp sina tidigare drömmar om psykologistudier, och packade ihop sitt hem för att studera teologi i Åbo.

– Men det var inte som att jag kände en press att ta det här beslutet, varken andligt eller från församlingen. Jag tog ett steg ut i det okända, men jag har inte ångrat mig en dag.

Och nu, några år senare, är det Häggblom själv som står framför församlingen och predikar.

– Jag känner att jag har hittat rätt. Jag har alltid haft en fallenhet för ledarskap, och prästyrket visade sig passa mig perfekt.

Att vara ung präst har kommit med utmaningar, men Häggblom tror också att hans unga ålder kan föra med sig mycket gott.

– Jag kan absolut känna mig väldigt liten och oerfaren, men samtidigt vet jag att jag har mycket att komma med för såväl unga som gamla i församlingen.

Jultidens många kyrkliga högtider har märkts inte bara i arbetsdagarnas längd, men också i antalet besökare på gudstjänster och andakter.

Häggblom berättar att han definitivt märker att församlingen aktiverar sig under jul, och att det är många som endast besöker kyrkan under högtider som luciadagen och julafton.

Hur ser du på det här?

– Det är inte min sak att säga hur någon annan ska utöva sin religion eller att anklaga någon för att inte vara tillräckligt troende. Jag har själv varit en del av en familj vars årliga kyrkobesök består av julkyrkan, och det finns absolut inget fel med det. Det är bara fint att se hur kyrkan fylls under julen.

Vid sidan av det kyrkliga arbetet ser Häggblom också till att värna om andra jultraditioner som är viktiga för honom. Den kyrkliga adventsfastan är en tradition som på senare tid har blivit viktig för honom, men också icke-religiösa traditioner står honom nära hjärtat.

– Jag har tillsammans med min fru haft passionerade samtal om hur vi riktigt ska göra med julmaten i år, då vi för första gången firar jul på tu man hand utan respektive familjer.

Häggblom är själv svag för morotslåda, medan frun brinner för kålrotslåda. Kompromissen blev små lådor av respektive sort för vardera, samt en gemensam rödbetslåda för dem båda.

En av barndomens jultraditioner lever kvar också i år -- men på ett annorlunda sätt. I årets julkyrka ska Häggblom nämligen själv predika.

En viktig tradition som däremot uteblir är kvalitetstid med familjen. Häggblom har i år inte möjligheten att fira jul tillsammans med sina nära och kära hemma i Karleby.

– Men det får helt enkelt bli en annorlunda, lugn hemmajul i år. Men så är det nog för många, och det finns ju något fint i det också, säger Häggblom och ler bakom sitt munskydd.