En lång politisk vår – "Som relativt ung politiker tycker jag att jag har ett speciellt uppdrag att föra fram de frågor som är nära unga"
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Riksdagsvalet är över och i veckan fick de nya riksdagsledamöterna inta sina platser på Arkadiabacken. För mig var det stort att för första gången stiga in i riksdagshuset som riksdagsledamot.
Att få representera folket som riksdagsledamot är något jag är otroligt tacksam och ödmjuk inför, och jag vill rikta ett stort tack till alla som gett mig det förtroendet i valet. De första stegen upp för riksdagstrapporna kommer jag aldrig att glömma.
Det här är min första kolumn i ÅU och jag är glad att som nybliven riksdagsledamot få börja skriva kolumner regelbundet.
Som 28-åring hör jag till de yngsta i riksdagen. Men med tio års erfarenhet av kommunal- och regionalpolitik känner jag mig redo för rikspolitiken trots att det finns mycket att lära sig, inte minst då det kommer till det praktiska.
Mina mer erfarna kolleger har påmint mig om hur det kändes när de vandrade in första gången, och jag kan intyga att känslan är unik. Som person är jag van vid att ta på arbetshandskarna direkt, och jag kommer redan i veckan att träffa representanter för de västnyländska kommunerna.
Som relativt ung politiker tycker jag att jag har ett speciellt uppdrag att föra fram de frågor som är nära unga.
Tillgången till mentalvårdstjänster, hur man klarar sig ekonomiskt, jobbfrågor och mycket mer är frågor som flera unga grubblar över. I utmanande tider krävs dessutom långsiktig och pragmatisk politik som skapar framtidstro.
Som ny västnyländsk riksdagsledamot vill jag rikta ett stort tack till Thomas Blomqvist som jobbade i riksdagen i 16 års tid. Jag lovar förvalta förtroendet jag fått på bästa sätt och jag ser också fram emot att samarbeta med min kollega Johan Kvarnström för regionens bästa.
Trots att de första dagarna i riksdagen präglas av formaliteter ligger det egentliga intresset i regeringsspelet som körde igång redan på valnatten. På fredag kommer regeringssonderaren Petteri Orpo att skicka frågor inför förhandlingarna till riksdagsgrupperna. Då börjar spelet på allvar.
SFP är speciellt intressant när det gäller regeringsbildningen och kan till och med få en vågmästarroll.
Mycket spekulationer har förts om SFP kan medverka i en regering där också Sannfinländarna ingår. Vi har varit tydliga med att vi förstås inte medverkar i en regering som för sannfinländsk politik.
Regeringsprogrammet avgör alltså i slutändan. Det är ändå viktigt att minnas att processen leds av Orpo och Samlingspartiet. Vi ska respektera väljarnas åsikt, men samtidigt tummar vi förstås aldrig på våra grundläggande värderingar.
Förhandlingarna om en ny regering kan bli långa. Samtidigt är valresultatet ett tecken på att också mindre partier behövs. Under kampanjen talades det mycket om att detta riksdagsval var ett statsministerval, och de tre stora partiernas framgång visar att det pratet också gick hem.
I ett flerpartisystem krävs det ändå nästan alltid fler partier än ett för att en minoritetsregering ska kunna bildas. Därför är det nästan omöjligt att framgångsrikt taktikrösta.
I vår demokrati finns det flera element som är viktiga att bevara, och ett av dessa är vikten att kunna förhandla och kompromissa.
Finland behöver en trygg och trovärdig regering, vi lever i turbulenta tider också internationellt. I en sådan regering behövs SFP, och alla kan vara trygga med att aldrig lämnar våra värderingar.