En läkares åsikt om regeringens ytterligare nedskärningar
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Dimensioneringen av handikapptjänster och hemtjänster har redan länge med nöd och näppe legat på laglighetens gräns.
Redan för många år sedan upphörde FPA t.ex. egenväldigt att erbjuda rehabilitering åt vissa grupper av svårt funktionshindrade och överförde sagda rehabilitering till kommunerna, idag välfärdsområdena, utan att kommunerna eller regionerna fick några som helst tilläggsresurser.
På grund av detta, även när det gäller barn, har rehabiliteringskriterierna skärpts in absurdum.
Inom färdtjänsterna följer man en mycket strikt linje, liksom inom hjälpmedelsservicen, ändringsarbeten i hemmet och hemservicen.
En funktionshindrad person får således kanske inte ens bestämma var hen bor, även om hen är fullt kapabel att fatta beslut.
Om personens hjälpbehov är stort måste man till och med separat motivera varför man vill bo i sitt eget hem.
Folk pressas nuförtiden till att flytta till servicehem av kostnadsskäl vilket leder till att många inte helt enkelt har ork och kraft att stå på sig fast de med tillräckliga lösningar väl kunde fortsätta bo i sina hem.
En funktionshindrad person får således kanske inte ens bestämma var hen bor, även om hen är fullt kapabel att fatta beslut.
Nu vill regeringen ännu ytterligare skära ned i handikapps- och hemtjänster.
Minister Purra har till och med försökt motivera nedskärningarna med att tjänster för närvarande skulle beviljas på lösa eller rentav falska grunder och att det därför skulle finnas orsak till skärpning.
Detta är definitivt inte fallet!
Med tanke på den enorma remiss-, bedömnings- och läkarintygsrumba som det i dagens läge behövs för att bli beviljad dessa tjänster är det svårt att föreställa sig att nån icke-handikappad person skulle bli beviljad tjänster utan att vara berättigad till dem.
Det är så typiskt för denna regerings ideologiska grundval att välja de mest utsatta som måltavlor.
En stor del av personer med grava funktionsnedsättningar hör till en grupp som varken kan eller orkar överklaga de beslut de får, även om nödvändig rehabilitering uteblir eller möjligheten att träffa andra människor faller bort på grund av att färdtjänst inte beviljas.
Det är så typiskt för denna regerings ideologiska grundval att välja de mest utsatta som måltavlor.
Dessa ytterligare serviceminskningar kommer i slutändan bara att medföra mer framtida kostnader för samhället då funktionshindrade människors funktionsförmåga försämras och vård- och hjälpbehovet ökar.
Men det bryr sej uppenbarligen ingen i regeringskoalitionen om.