En kyrka som doftar kärlek
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
För ovanlighetens skull går debatterna om Kyrhelg Nord inte under huden på mig. Trots att jag är uppvuxen i grannförsamlingen. Trots att jag har vuxit upp med liknande vittnesbörd tidigare. Trots att jag är gift med Anna.
Den här gången är det nämligen två saker som är annorlunda.
Det är 450 kilometer och 27 år mellan mig och det budskap som arrangörerna vill förmedla. Huden har blivit tjockare men framför allt har kärnan blivit tryggare.
Det är så många församlingsaktiva från trakten som säger ifrån. Högljutt! I alla kanaler de har. Ropar att det här inte är ok. Att vi är många som delar en helt annorlunda Gudsbild och tro. Att vi är många som ser en annan tråd när vi läser Bibeln. Att vi är många som vill skydda alla barn och unga som idag växer upp.
I Åbo svenska församling har vi inlett hösten med att fira Åbo Pride. Församlingsrådet hade i år igen beslutat att fungera som sponsor. Tillsammans med många andra församlingar och Malkus deltog vi i pridetåget, bjöd på smaksatt vatten och Jesustatueringar i parkfesten och firade en färgsprakande regnbågsmässa med biskop Mari Leppänen och 516 (258 på plats + 258 online) gudstjänstdeltagare i Åbo domkyrka. Vi lever den förändring vi vill se i kyrkan.
Samma dag som Åbo Pride tågade genom Åbo deltog jag i församlingarnas gemensamma strategidag. Förtroendevalda och de ledande tjänsteinnehavarna brainstormade kring olika teman och drömde om församlingarnas gemensamma framtid. Vart är kyrkan i Åbo och S:t Karins på väg?
När ordföranden för strategigruppen Maria Lahtinen sammanfattade dagen valde hon att göra det genom att lyfta fram ett bibelord som använts under diskussionerna: Om ni har kärlek till varandra, ska alla förstå att ni är mina lärjungar. (Joh. 13:35).
Bibelordet berörde mig starkt. För mig är Gud kärlek. För mig är Jesus Guds kärlek förkroppsligad. För mig är all kärlek ett vittne om Gud.
En kyrka som doftar kärlek vill jag jobba i!
När ungdomar som är aktiva i vår församling berättar att ÅSF är det rum, det sammanhang där de allra först vågat vara sig själv, där de känt sig som allra tryggast känner jag doften av kärleken. Av Gud. Vilket gloria!