En kulturgärning om Park Victorys haveri

I ögonblicket, komponerat och spontant. Duon Blaue Frau består av Joanna Wingren och Sonja Ahlfors. Johan Isaksson (bakom krukväxten) är grafikern som gett chattprosaboken "Någon hatar oss igen" dess visuella form.

Kim Lund

Publicerad: 6.10.2017, 0:00

Man kunde tro att det mesta redan har skrivits om s/s Park Victorys dramatiska haveri och Utöbornas heroiska räddningsinsats i den nattliga snöstormen utanför Utö den 25 december 1947.

Men dykaren och författaren Jouko Moisala har gjort ett grundligt och omfattande arbete med boken om s/s Park Victorys historia och därför är boken så mycket mer än bara en beskrivning av själva förlisningen.

Boken går igenom världsläget i Europa och USA inför och under andra världskriget och presenterar den amerikanska skeppsbyggnadsindustrin som byggde nya fartyg nästan som på löpande band för att fylla behovet av trupp- och lasttransporter över världshaven.

Som en del av den här byggnationen byggdes också skeppen i Victoryklassen dit också Park Victory hörde.

Boken tar också upp vilka konsekvenser haveriet fick med tanke på utvecklandet av sjöräddningsväsendet och oljebekämpningsarbetet i Finland. Men boken är också en hyllning till Utöbornas insats i räddningsoperationen. Att ge sig ut på det stormande havet i snöstorm med vindstyrkor på över 25 meter i sekunden visar på ett sällsynt mod, säger Moisala.

– Jag läste i en gammal ÅU att en av de räddade sade att han inte trodde att det fanns sådana människor. Boken är en hedersbetygelse till Utöborna. Utan deras insats skulle alla ombordvarande ha omkommit.

För boken har Moisala haft stor hjälp av sina amerikanska kontakter som har hjälpt honom att gräva i de amerikanska arkiven och som har skickat honom unikt bildmaterial bland annat från Park Victorys boskapstransporter. Boken innehåller också utdrag ur sjöförklaringen vid Åbo rådstuvurätt samt dokument och dagböcker från de första dykningarna på vraket på 1960-talet.

Moisala har dykt på Park Victory knappt 20 gånger. Första gången på 1970-talet då sikten i undervattensmiljön var betydligt klarare än i dag. Moisala minns hur han från kommandobryggan kunde se till förmasten vilket betyder att sikten var över 50 meter. I somras dök han på vraket tillsammans med kapten Allen Zepps barn och barnbarn. Också Zepps 96-åriga fru Wilma var då med på resan till Utö.

– Det var först för tio år sedan som Zepps dotterson googlade kapten Allen Zepp och insåg vad farfadern hade varit med om. Trots att Allen friades i alla rättsinstanser kände han sannolikt någon form av skuld för det inträffade och inom familjen pratade man aldrig om haveriet, säger Moisala.

Förläggaren Anne Pentti vid förlaget Fandonia i Merimasku säger att det var en självklarhet att ge ut boken. Själv har hon dykt i tio år och säger att boken ger ett mervärde - inte bara för dem som dyker på Park Victory utan för alla som är intresserade av skärgården, historia och skeppsbyggnad. Och sådana borde finnas många av i Åboregionen, säger Pentti.

– Moisala har gjort ett enastående arbete och en verklig kulturgärning.

Boken "s/s Park Victoryn tarina" släpps i dag på Åbomässa klockan 14.00 i Finlands facklitterära författare avdelning A 32.