En gordisk knut
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Kris är kreativitetens moder som tänjer gränser gång på gång men ibland går en självklar seger om intet och slutar som en sorgesång
Cajsa Stina Åkerströms låt Kärleken Finns Överallt har återkommit i mina tankar gång på gång. I mitt liv har jag mött flera kriser och det gör alla människor. Dels utvecklingskriser som handlar om att gå från ett livsskede till ett annat.
Barnet blir tonåring, den vuxna får ett barn och blir förälder. Efter ett långt arbetsliv går man in i pensionsdagar. Man kan förbereda sig för de oundvikliga utvecklingskriserna. Bland annat genom böckernas värld, filmens fiktion eller vänners liv kan man föreställa sig vad som kommer att hända.
Det kan man inte på samma sätt för de traumatiska kriserna. De drabbar en oväntat och plötsligt. Cancern slår till. Man blir utan arbete eller lämnad av sin partner. En olycka sker.
Jag undrar vilka kriser Cajsa Stina Åkerström sjunger om som skall vara kreativitetens moder. Kanske alla typer av kris. Samtidigt är kriser risky business. De kan sluta som en sorgesång. Det vet man inte på förhand. Hon sjunger:
Var dag är en märklig resa mot något nytt och okänt mål vi strävar och vi stretar och ju mer vi letar så tappar vi till slut vår tråd visst är det så med livet ingenting att ta för givet så säg den dag när vinden vänder man vet ju aldrig vad som händer
En amerikansk börsmäklare jag såg i en dokumentär efter 9/11-terrorattacken mot tvillingtornen i USA uttryckte sig rått: ”In every devastation there is opportunity”.
Han såg möjligheter i de värsta omständigheterna. Kanske är det så. Jag har funderat över hans ord flera gånger och har inte helt lätt att svälja dem, men inte heller att glömma dem.
Något vill tematiken tydligen säga mig. Tjugo år efter börsmäklarens uttalanden och tio år efter min fascination för Cajsa-Stinas texter gör jag djupintervjuer bland diakoniarbetare i Borgå stift.
Jag undrar hur covid-19-krisen förändrade deras arbete. Väldigt mycket, visar det sig, i alla fall för en del. I likhet med andra yrken som bygger på människokontakter.
Samtidigt bubblar det fram hopp mellan frustrationen och utmattningen. Det har plötsligt på ett nytt sätt blivit möjligt att ifrågasätta invanda mönster och prioriteringar i arbetet. ”Det har inte varit fruktlöst”, säger en diakon.
Vi lever i en otrevlig tid med många konflikter i världen och svåra ekonomiska mål att nå på hemmaplan. Någonstans mitt i detta behöver vi på innovativa sätt se hopp i nya möjligheter.