"En gång kom mitt huvud i vägen för ett tungt reglage som styrde en maskin som spottade ut plastflis. Jag låg avslocknad på fabriksgolvet en stund efter det."
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
På måndag förstärks ÅU:s redaktion med personer som ska till att den övriga redaktionen, i olika omgångar, kan ha semester.
Det här sker förstås på en rad olika arbetsplatser runt om i Finland. Unga människor tar sina första steg på arbetsmarknaden eller återkommer till arbetsplatser som de redan tidigare sommarjobbat på.
Sommarjobbarnas betydelse kan inte överskattas. Jag påstår inte att Finland skulle stanna utan dem, men nog slå an en promenadtakt.
Jag kan mycket väl föreställa mig den skräckblandade förtjusning som ett sommarjobb innebär, främst för att jag själv haft sommarjobb med blandat resultat.
En gång kom mitt huvud i vägen för ett tungt reglage som styrde en maskin som spottade ut plastflis. Jag låg avslocknad på fabriksgolvet en stund efter det.
En annan gång kom jag en vecka för sent till ett sommarjobb. Fabriksdirektören hade tack och lov överseende med den missen.
Överlag är mina erfarenheter av sommarjobb goda, och trots att de varierat sett till arbetsuppgifter har de haft en gemensam nämnare: känslan av att man kommer på tillfälligt besök hos en familj med cementerade rutiner.
Det här är den stora utmaningen för sommarjobbaren, att begripa det förhärskande arbetssättet – även när det inte är det mest förnuftiga.
Det som komplicerar det hela är att det sällan finns ett (1) sätt som alla på arbetsplatsen använder.
"Vi gör så här..." är det officiella versionen.
"Jag gör så här..." är den egentliga, och alla har en egen version av den.
Till alla sommarjobbare, också de som kommer till min arbetsplats, säger jag därför: ha visst överseende med ingrodda vanor men visa dem ingen överdriven respekt.
Till alla som tar emot sommarjobbare säger jag: utgå från att inget är självklart och att ditt sätt att arbeta inte nödvändigtvis är det bästa.
I slutändan är det bra om alla – ärrade veteraner och nyinflugna sommarfåglar – lyssnar på varandra.
Chansen är, att sommarjobbaren samlar på sig kunskaper och erfarenheter värda att hålla fast vid och att arbetsplatsen, vid sommarens slut, känns lite mindre cementerad.