En fabrik till dör

Näthandeln ökar efterfrågan på starka och lätta förpackningar. Därför överlever massafabrikerna. Men då man övergår till att läsa tidningar på nätet (själv avbeställde jag nyligen Helsingin Sanomats pappersupplaga och läser tidningen på mobilen) minskar efterfrågan på tidningspapper. Då måste man stänga de minst lönsamma fabrikerna eftersom man inte kan köra pappersmaskiner med halverad produktion.

UPM:s fabrik i Kaipola utnyttjar returpapper och termomekanisk tallmassa, sysselsätter inklusive sidoeffekter cirka 2000 personer, och tillför Finland 70 miljoner euro extra köpkraft per år. Avloppsvattnet renas biologiskt, och kraven i det stränga miljöcertifikatet EMAS (EY) 1221/2009 uppfylls.

Varför är fabriken minst lönsam? Det finns många orsaker. Fabrikens transportkostnader är höga: landsväg med hårdbeskattat bränsle (regeringen höjde nyligen bränsleskatten) plus fartygstransport (som belastas av EU:s svaveldirektiv). Fabriken är inte integrerad med en kemisk cellulosafabrik. Skatter och avgifter är höga.

Pappersfabriker är stora elförbrukare. Ägarna är till stor del amerikanska pensionärer som kräver avkastning på kapitalet. Ledningen beaktar därför framtiden. Finlands kol- och torvförbud väntas höja de redan höga elkostnaderna vid svag vind och kyla och Fennovoima blir inte av. Sannolikt tvingar framtida effektbrist fram stopp.

Lönerna är 40 procent högre än i konkurrentlandet Sverige och pappersfacket strejkade tre veckor i januari-februari detta år för att slippa konkurrenskraftsavtalet och få ytterligare förmåner. Lägg därtill att transportfacket AKT och stuveriarbetarna har för vana att stoppa exporten när dom känner för det, vilket skapar osäkerhet.

Nu får vi exportera returpappret till Sverige och köpa tidningspapper tillbaka. Låter som en dålig affär.

Jarl Ahlbeck