En ellösning där forskningen lyser med sin frånvaro
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Då jag ser ut över januarilandskapet som är blött och grått blir jag smått deprimerad. Samma gäller elräkningen som efter privatiseringen endast går de multinationella eldistributionsbolagen till mötes.
Däremot är det glädjande att se hur starkt utvecklingen av solpaneler gått framåt och att man redan med dagens teknik i teorin kan förse sitt hushåll med el genom att beklä taket med solpaneler.
Problemet är att ingen el produceras under natten.
Det finns visserligen batterilösningar för hemmet vilka lagrar tillräckligt med el för ett dygn eller två. Dessa fungerar under sommarhalvåret men inte över vintern.
Traditionellt har vi bränt ved under vintern vilken är lagrad solenergi. Med dagens know-how borde vi kunna lagra solenergi mycket effektivare än vad naturen har åstadkommit genom evolution som en funktion av slumpen.
En lagringsteknik som är relativt simpel är elektrolys av vatten till vätgas (H2). Vätgasen kan sedan omformas tillbaka till el i en bränslecell.
Lagringen av vätgas är däremot ett problem. Vätgasen tar mycket rum och är dessutom självantändlig och högexplosiv vid läckage.
Det forskas en del i Finland om att binda vätgas till luftens koldioxid men den processen är ganska komplicerad och det lär inte bli hemmaanläggningar av den.
Kvävgas (N2) å andra sidan finns i luften till 78% och den går att förena med vätgas till ammoniak (NH3). Ammoniaken kan komprimeras till flytande form och har då ett energivärde lite mindre än bensin. Den går att förbränna i en motor som sådan.
Det experimenterades en del med det under kriget men lösningen kunde inte konkurrera med bensin. Orsaken var bla att vätgasen krackades från ett kolväte och att Haber Bosch processen som används för att förena väte med kväve, under högt tryck och hög temperatur, slukar mycket energi.
I Australien forskar man i möjliga alternativ och har kommit fram till en katalysator som klarar av att förena väte med kväve vid tillförsel av el. Denna process är reversibel och möjliggör generering av el från ammoniak i en bränslecell. Som utsläpp uppstår vatten och kvävgas i ett helt kolfritt kretslopp!
Varför forskas det inget om detta i Finland, eller ens diskuteras?
Sören Nymalm
DI, Nagu