Dykarna rensade Aura å

– Ta i nu ordenligt!

Med gemensamma krafter lyckas Aarne, 11, och Tuure Tunturi, 13, efter en stunds hård kamp dra upp skrotet som deras dykarpappa Robert hittat på Aura ås botten.

Publiken som följer med dykarnas bottenrensning från Aurabron bryter ut i en spontanapplåd då bröderna får upp något som ser ut som en del av en skräpkorg.

Att det är en tung uppgift både i vatten och på land, går det inte att ta miste på.

I över 25 år har frivilliga dykare årligen städat åns botten på skrot och skräp.

I år rensade dykarna upp området mellan Aurabron och restaurangbåten Donna.

Här är det fyra meter till botten och sikten är noll.

De fem dykarna som jobbar på en gång ser inte ett skvatt i vattnet, inte ens handen framför sig.

Pargasbon Robert Tunturi har dykt i cirka 20 år och är medlem i Aboa Aquanauts. Han deltar nu i bottenrensningen för femte gången tillsammans med frivilliga från andra föreningar.

Att hans söner delar dykarintresset faller sig naturligt.

– Pojkarna har tyckt om vattenlekar sedan de var små och så har deras intresse utvecklats därifrån.

– Det bästa med dykning är att man ser olika saker, säger Aarne.

Kanske inte i det här vattnet, men till exempel på Cypern som hittills är Aarnes favoritplats att dyka.

Cykel efter cykel, metallbråte, skumpaflaskor, glasstop – och så ett paket grillkorv.

Mängden skräp som dykarna hittar verkar inte minska.

Varje dykare har en lina med sig som de fäster runt föremålet som hittas på bottnen. Bröderna vet hur de ska agera då de håller i linan på land.

– Om dykaren drar två gånger ska man börja dra upp den.

– Nog är det mycket bråte på botten, säger Robert Tunturi efter en timme i vattnet.

"Halvslut" beskriver han sitt tillstånd. Vilket inte är så konstigt då utrustningen väger 30 kilogram i sig.

Men det värsta är sikten. Eller det vill säga bristen på den.

– Man vet inte vad man kan stöta på. Man ska nog ha kalla nerver och inte så livlig fantasi där nere.