Du sköna nya värld – ”Det här bevisar än en gång hur likadana Trump och Putin är”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Den 12 februari drog Trumpadministrationen mattan under Ukraina på det värsta tänkbara sättet.
Alla som följt med kriget förstår att läget inte är bra, kriget har utvecklats till en utdragen konflikt som sist och slutligen handlar om vem som kan hålla ut längst.
Trots att bland annat landavträdelser tyvärr är ett realistiskt scenario finns det ingen orsak att ytterligare försämra Ukrainas förhandlingsposition innan förhandlingarna ens har börjat. Ändå var det just detta som Trump och hans administration gjorde.
För Ukrainas del kommer kärnfrågan i förhandlingarna att handla om vilka typer av säkerhetsgarantier landet får.
Den frågan är avgörande för hur långvarig och bestående ett eventuellt vapenstillestånd eller fredsavtal kommer att bli.
En dålig fred leder till en stor risk för att kriget utbryter på nytt i ett senare skede, och ukrainarna har en befogad rädsla för att detta senare är då Ryssland hunnit återhämta sig ekonomiskt och militärt.
För att undvika detta måste landet med andra ord få någon slags säkerhetsgarantier.
De kan innebära att landet blir del av en kollektiv säkerhetsarkitektur, eller att landet får specifika säkerhetsgarantier direkt av vissa länder.
Det senare alternativet har ukrainarna inga bra erfarenheter av, då de i samband med att de frivilligt gav bort de kärnvapen som blivit placerade i landet under Sovjettiden, i utbyte fick säkerhetsgarantier av Storbritannien, USA och Ryssland (kolla tidpunkten).
Dem blev det ju inte mycket av. Därför har Zelenskyi istället betonat Natomedlemskap.
En annan fråga som tangerar säkerhetsgarantier har att göra med vilka länder som förbinder sig att vara med och trygga upprätthållandet av ett eventuellt vapenstillestånd eller fredsavtal.
Amerikanska styrkors närvaro har allmänt setts som ett starkt ställningstagande för trovärdigheten i ett eventuellt avtal, i och med att de amerikanska styrkornas närvaro även skulle maximera riskerna med att bryta det.
Med detta inlägg tog Hegseth bort alla de kort som Ukraina hade behövt spela med i de kommande förhandlingarna och försvagade med andra ord Ukrainas redan färdigt svaga position på ett oförlåtligt sätt.
Trumps försvarsminister Hegseth meddelade nu i offentligheten innan förhandlingarna ens börjat, att Ukraina inte kommer att bli Natomedlem, att USA inte kommer att närvara i Ukraina för att övervaka ett eventuellt vapenstillestånd eller fredsavtal, samt att en attack mot de styrkor som närvarar inte kommer att aktivera Natos artikel 5.
Med detta inlägg tog han med andra ord bort alla de kort som Ukraina hade behövt spela med i de kommande förhandlingarna och försvagade med andra ord Ukrainas redan färdigt svaga position på ett oförlåtligt sätt.
Denna vecka ryktas det att USA kommer att inleda förhandlingar med Ryssland i Saudiarabien.
Enligt Trump kommer Ukraina att vara ”involverat”, men till EU och Europa har inte Trumpadministrationen tänkt ge någon roll.
Det här bevisar än en gång hur likadana Trump och Putin är.
I deras världsbild är det bara styrka och våld som har betydelse, och värderingar som har att göra med rättsstaten, mänskliga rättigheter, jämlikhet och demokrati anses vara svagheter.
Nu är det dags för Europa att stolt stå upp för det vi är, trots att dessa värderingar även utmanas inifrån unionen.
Europa kan inte vara beroende av ett land som tydligt och offentligt hånar och visar hur man föraktar allt det som varit grundläggande för det europeiska projektet.
Istället för insmickrande och tafatta försök att ”förklara” de uttalanden som Trumpadministrationen kommer med, är det istället dags för EU att ta på allvar det projekt som nu måste företas: att utöka Europas strategiska autonomi.
Om det är någonting som världen behöver just nu, är det uttryckligen ett tydligt alternativ till det auktoritära tankesätt som vi nu ser både i öst och i väst.
Det innebär mindre vapenköp från USA, stora satsningar på den europeiska digitala ekonomin och ännu hårdare tag mot de digitala jättar som har lagt slag på våra personliga data.
I fråga om energipolitiken betyder det ännu större satsningar på att minska beroendet av fossil energi och minskade utsläpp inom den europeiska industrin.
Om det är någonting som världen behöver just nu, är det uttryckligen ett tydligt alternativ till det auktoritära tankesätt som vi nu ser både i öst och i väst.
Här kan du läsa fler kolumner av Li Andersson.