Du blir vad du äter – ”Ingen skräpmat, ingen frestelse”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Vajern knarrade när jag drog i handbromsen. Chipspåsen prasslade. Jag rev upp den, stoppade i mig. Flarnen knastrade. Gott! Smulor spred sig på sätet. Bilen omslöt mig, parkerad vid bussens vändplats, en kilometer hemifrån. På andra sidan: lekparken jag så ofta missat, trots pappaledigheten. Handen gick, käkarna jobbade.
Detta är ett slag i magen. Statistiken är brutal. Majoriteten av vuxna tröstäter. Många har det som huvudsaklig coping-metod, särskilt kvinnor. En tredjedel av tonåringar i västvärlden gör det. Stressätande är vanligare än du tror.
Vad f*n hjälper det att daska med pekpinnen på en kosttriangel, då verkligheten är en sköldborg av fett, smak, och äckel, som skyddar legioner av utmattade själar?
Ett självförstärkande beteende. En ond cirkel. Belöningssystemet kickar igång. Dopamin flödar. Du mår härligt – temporärt. Sen rasar det. Suget flammar upp igen.
Varifrån trodde du fetmapandemin kommer? Ett labb i Wuhan?
Labben är dessvärre utspridda globalt, och bemannade med kompetent personal.
Pandemin är systemisk. Den är industriell. Jag kunde fylla tidningar med orsaker, men vill fokusera på realistiska lösningar.
Det är ingen snabb fix, men pekar på att kosten inte bara kan boosta hjärnan – den kan också skydda oss från häxdansen av mördande matvanor.
Intressant nog kan en diet rik på grönsaker, frukter och fisk motverka emotionellt ätande.
Omega-3 från fisk har visat sig minska inflammatoriska processer i hjärnan som är kopplade till ångest, medan fibrer och antioxidanter från färgglada grönsaker stabiliserar blodsockret och minskar sug efter skräpmat.
Det är ingen snabb fix, men pekar på att kosten inte bara kan boosta hjärnan – den kan också skydda oss från häxdansen av mördande matvanor.
Fakta är onekligen dystra: tröstätande är inte bara ett personligt problem, det är en samhällsutmaning som påverkar allt från barns skolresultat till vuxnas livskvalitet och vårdens resurser.
Så vad gör vi?
Bra, du läser än. Fyra steg. Börja nu.
Steg ett. Rensa skafferiet. Släng allt som lockar dig till synd: chips, kex, lemonad.
Näringsfattig mat ökar risken för impulsätande med 40 procent.
Köp istället hem färgglada grönsaker, frukter och fisk – lax i frysen, morötter i kylen.
Ingen skräpmat, ingen frestelse. Punkt.
Steg två. Anamma regeln: minst tre färger på tallriken vid varje måltid. Rött, grönt, gult. Tomat, spenat, paprika. Stabilisera blodsockret! Ner med suget! Lägg till fisk: lax, makrill eller sardiner, minst två gånger i veckan. Det dämpar inflammation och stressrespons.
Ät dig mätt på regnbågen – varje dag – ingen förhandling.
Steg tre. Bryt känslosvallen – med timer. När suget slår till, sätt en timer på 10 minuter.
Känslobaserat ätande är ofta en impuls som klingar av om du väntar ut den. Under tiden: drick vatten, gå en runda, andas. Ersätt sedan skräpet med något från regnbågen – en näve bär eller en morot. Du lurar hjärnan och vinner slaget.
Steg fyra. Bygg en mur av rutin – och håll den helig.
Planera måltiderna för veckan, punkt för punkt, gör inköpslistor, håll dig till planen, som om det vore lag med hårda straff.
Strukturerade matvanor minskar risken för emotionellt ätande med 30 procent.
Gör regnbågsdiet med fisk till din ryggrad – t.ex. lax med broccoli på måndagar, sardinsallad på onsdagar. Inga kompromisser, gå ur stormen.
Man brukar säga att man är vad man äter. Men även detta gäller: du blir vad du äter.
Vill du bli en dallrande hög av fetma, med ådrorna stockade av sockerkristaller, eller en smidig glänsande kropp som simmar mot starka strömmar och hoppar upp genom forsar. Valet är ditt.
Inga ursäkter. Fyra steg. Kom igen. Nu kör vi så det ryker!
Här kan du läsa fler kolumner av Johan Franzén.