Drömmen om Mejl-hjälparen

Som barn drömde jag om att ha en egen Medhjälpare, precis som Oppfinnar-Jockes robotkompis. En liten filur som alltid skulle finnas till hands då jag behövde honom. Jag såg framför mig hur vi tillsammans kunde både hitta på och bygga häftiga uppfinningar. Hur han kunde hjälpa mig städa mitt rum och sitta vid min säng de gånger jag hade svårt att somna.

I takt med att jag blev äldre byttes så småningom tanken på en liten robotkompis ut mot andra drömmar. Men som vuxen har drömmen fått liv igen.

Under åren som småbarnsförälder drömde jag om en robotkompis som kunde plocka upp och sortera alla små Legobitar som låg lite var som helst och bara väntade på att man skulle trampa på dem.

Den tiden kom och gick, och numera hålls Legobitarna snyggt och prydligt i sina lådor. I stället drömmer jag om en Medhjälpare som kan hantera min e-post.

Det kan låta banalt, men för mig är mejlen faktiskt ett gissel.

Trots att det finns många nya sätt att kommunicera är mejl fortsättningsvis ett viktigt arbetsredskap och i många sammanhang standard då det kommer till val av kommunikationskanal. Samtidigt ökar mängden inkommande mejl vilket gör att det blir allt svårare att hänga med i flödet och avgöra vad som är viktigt eller brådskande.

Mitt förhållande till mejlen har därför varit komplicerat i flera år. För varje dag som jag inte ägnar mina e-postkonton den tid som behövs, växer det tal som anges i den knallröda cirkeln vid mejlikonen. Min inkorg har blivit en todo-lista, där olästa meddelanden påminner mig om vad som behöver göras.

Under åren har jag provat otaliga Pirkka-knep, tips av vänner och beprövade strategier. Tyvärr helt förgäves, sannolikt för att jag inte riktigt orkat ge försöken en ordentlig chans. Det handlar inte om raketfysik, men det är som bekant lätt att falla tillbaka i samma gamla hjulspår.

Men medan jag inte fick någon liten robotkompis som barn, har teknikutvecklingen gett mig hopp om att nu faktiskt kunna få en egen Mejl-hjälpare.

Om jag fick önska, skulle jag vilja att den kunde ge ett sammandrag av de mejl som kommit under dagen och dessutom prioritera meddelandena på basis av hur viktiga eller brådskande de är.

Den skulle dessutom få sammanfatta långa mejlkedjor och påminna mig om jag glömt att reagera på ett mejl med en given deadline. Och jag tror att det vore bra om den också kunde ge förslag på meddelanden som kan tas bort och avsluta prenumerationer på nyhetsbrev som jag inte öppnat på länge.

En hel del av den här funktionaliteten finns redan idag, och för snart två veckor sedan presenterade både Google och Microsoft nya versioner av sina produktivitetsverktyg där liknande medhjälpar-funktionalitet finns inbyggd.

De digitala verktygen kommer framöver i allt högre utsträckning att bli våra personliga hjälpredor, som kan hjälpa oss med det vi ber dem om.

Men precis som Jocke vill göra vissa saker själv utan att Medhjälparen lägger sig i, behöver vi också fundera på vilka delar vi inte vill – eller bör – ge ifrån oss. Vilka uppgifter vill vi sköta själva? Vad tycker vi om att göra? Vad är vi bättre på? Vad vill vi fokusera på och utveckla?

Min Mejl-hjälpare skulle till exempel väldigt gärna få bistå med allt det jag hade på min önskelista. Däremot tycker jag att det är rätt roligt att kommunicera och skriva meddelanden, så den biten vill jag hålla kvar. Och då det kommer till kritan är det väl det mejlen ska handla om.

Här kan du läsa fler kolumner av Linda Mannila.