Drömmen om ett Åbo utan Åbosjuka
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Åbo. I ÅU 31.1.2024 fick vi se en bild på fem leende politiker och tjänstemän, i samband med en artikel som utan någon gedigen problematiserande vinkel gav utrymme för makthavarna att förklara varför Åbo stad ”måste” riva flera äldre skolfastigheter och bygga nya istället. I en värld av skenande klimatförändringar skulle man hoppas på lite långsiktigare ansvarstagande av beslutsfattarna och Åbo Underrättelser.
Rivning och nybygge utgör en mycket ansenlig del av dagens klimatutsläpp, förutom de kulturhistoriska värden som går förlorade. Varför vill man till exempel riva S:t Olofsskolans fina 60-talsbyggnad istället för att med mycket mindre klimatpåverkan renovera och bygga till? Varför denna entusiasm att bygga ett nytt svenskt dagis i centrum och lämna den paradisiska helhet som Sirkkala daghems idylliska trähus erbjudit våra barn?
Att det i Åbo finns starka ekonomiska intressen för rivning och nybygge är naturligtvis ingen nyhet. Av våra beslutsfattare och politiker skulle man ändå önska en mer klimatsmart och gentemot gamla byggnader kärleksfull inställning, framför allt mot bakgrund av stadens fina och ambitiösa planer för klimatneutralitet.
Det är utmärkt att staden satsar på skolgång och vill tänka kreativt kring skollokalerna. Att bevara och renovera gammalt behöver dock inte stå i motsats till ”nutida krav” som beslutsfattarna ger som standardförklaring för behovet av helt nya fastigheter.
Därför, bästa beslutsfattare i Åbo, vill jag skicka en vänlig, ödmjuk men lite förtvivlad önskan om hållbarare och modigare beslut i framtiden.
Otso Kortekangas Åbobo, trots allt