Drömfabriken: Filmstjärnan är död, länge leve filmstjärnan!

Vad har hänt med filmstjärnan? Den karismatiska megastjärnan som med sitt blotta namn kan göra en film till en kassasuccé. Den som på 90-talet hette Tom Hanks, Will Smith och Julia Roberts, och i början av 2000-talet hette Tom Cruise och Johnny Depp. Vem är det som drar folk till biograferna idag?

Hollywood är just nu mer än någonsin fokuserat på att hitta det som kallas ”franchise”, det vill säga verk som inte bara kan generera flera filmer utan även kringprodukter som leksaker, spel, kläder etc. I skrivande stund är nio av de tio hittills mest framgångsrika filmerna i USA i år antingen nyfilmatiseringar eller delar av en pågående franchise. Mellan 2016 och 2010 är snittet åtta av tio.

Svaret på de inledande frågorna är således att filmstjärnan lever och mår bra, men det är inte längre den som lockar publiken. Det är produkten, karaktären. Det är Captain America, Sherlock Holmes, Harry Potter och James Bond – inte Chris Evans, Robert Downey Jr., Daniel Radcliffe och Daniel Craig.

Detta blir särskilt tydligt om en tittar närmare på skådespelarna i Marvels filmuniversum. Chris Evans (Captain America), Chris Hemsworth (Thor) och Robert Downey Jr. (Iron Man) drar fullt hus i sina superhjältefilmer men bortom Avengers är det inte lika imponerande siffror. Chris Evans försökte sig på romantisk komedi i den underpresterande ”Playing it Cool” och Chris Hemsworth körde på drama i storfloppen ”In the Heart of the Sea”. Downey Jr. har haft framgång med Sherlock Holmes-filmerna men lyckades däremot inte lyfta ”The Judge”.

Channing Tatum har två framgångsrika koncept i form av ”Magic Mike” och återlanserandet av ”21 Jump Street”, men inklämt mellan dessa hittas en rad underpresterande filmer som ”White House Down”, ”Foxcatcher”, ”Jupiter Ascending” och ”Logan Lucky”. I den sistnämnda spelar han intressant nog tillsammans med Daniel ”James Bond” Craig – en till skådespelare som drar massiv publik i en specifik roll.

Inte ens en så tidlös stjärna som Tom Cruise klarar sig undan denna trend. I över 20 år hr han dragit folk till biograferna i rollen som Ethan Hunt i ”Mission Impossible”-filmerna, men ”Oblivion”, ”Edge of Tomorrow” och sommarens ”The Mummy” och ”American Made” har alla underpresterat i hemlandet. Namnet Cruise räcker långt, men det räcker inte hela vägen.

Jennifer Lawrence har här varit något av en anomali. Hon har skapat sig ett namn genom ”X-men” och ”The Hunger Games” men lyckats undvika att som skådespelare bli synonym med någon av produkterna. Hon är inte Mystique eller Katniss utan skådespelaren bakom rollerna. Detta är något som många andra kämpar med förgäves. Lawrence är idag minst lika känd för sitt pågående samarbete med regissören David O. Russell - ”Silver Linings Playbook”, ”American Hustle” och ”Joy”. Hon har alltså lyckats bygga en karriär bortom franchise-bubblan och publiken har följt henne. Det är hon nästan ensam om. Men även solen har sina fläckar.

När Darren Aronofskys film ”mother!” hade premiär i USA fanns det estimeringar om att den skulle kunna dra in runt 14 miljoner dollar under sitt första veckoslut. Slutsumman blev ungefär hälften och under den andra helgen sjönk siffran till 3 miljoner. Så dåligt har det aldrig gått för en film med Jennifer Lawrence som dragplåster. Det ska därför bli extra intressant att se hur det går för ”Red Sparrow”, en spionthriller med Lawrence i huvudrollen som har premiär nästa år. Var ”mother!” ett undantag som bekräftar regeln, eller ett illavarslande tecken på att publiken redo att gå vidare till nästa franchise?

Martina Moliis-Mellberg

Kulturskribent och filmkritiker, skriver i ÅU varannan vecka