Djurskyddslagen är fortfarande långt ifrån den bästa i världen
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Förra året föreslogs en reform av djurskyddslagen. Målet var att få till stånd den bästa djurskyddslagen i världen. Riksdagen hann slutligen inte behandla lagen. Nu har den nuvarande regeringen gjort ett försök. Tyvärr är lagförslaget som gick till beredning igen en gång en besvikelse.
Den nuvarande djurskyddslagen är från 1996. Lagens innehåll är ohjälpligt föråldrat. Vår attityd till djuren har förändrats och det är nu allmänt erkänt att djur har ett egenvärde. Vi vet mycket mer än tidigare om den smärta djuren känner och deras behov av att leva ett artspecifikt liv.
Situationen för djuren inom husdjursproduktionen skulle särskilt behöva uppdateras, men samtidigt verkar situationen för just dessa djur vara den svåraste att främja. När djurproduktionens lönsamhet och djurens rättigheter ställs mot varandra är slutresultatet återigen en ljummen kompromiss.
Under den förra perioden lyfte särskilt De gröna och vänsterpartierna fram bristerna i djurskyddslagen. Flera av de nuvarande regeringspartierna ville under en övergångsperiod under våren 2019 förbjuda stall för uppbundna djur och grisningsburar.
Nu ger samma partier sin välsignelse till en helt annorlunda ståndpunkt vid godkännandet av den djurskyddslag som är under beredning. Regeringens proposition skulle tillåta fortstatt användning av stall och grisningsburar som byggts innan lagen träder i kraft.
Tidigare har till exempel De gröna i kraftfulla ordalag krävt förbud mot produktionsmetoder som begränsar djurens frihet och rörlighet, och har även under den innevarande perioden förespråkat ett förbud mot stall i stället för en övergångsperiod på åtta år.
Även SDP har år 2019 stött införandet av ett förbud, med en övergångsperiod, mot burar som begränsar djurens rörelsemöjligheter. Regeringens lagförslag innefattar trots det inte ens en övergångsperiod på hundra år.
I nuläget verkar det som att djurskyddslagen kan vara föråldrad redan när den kommer till riksdagen för behandling. Europaparlamentet planerar till och med att fasa ut användningen av burar inom djurproduktionen för husdjur såsom höns, grisar, kaniner och kalvar. Samtidigt hänvisar det finländska lagförslaget inte till burförbudet, och lagförslaget tar över huvud taget inte ställning till EU-initiativet.
Tydliga missförhållanden gäller även inom pälsuppfödningen. De senaste åren har allt fler länder avvecklat sin pälsdjursnäring, men den finländska regeringens regeringsprogram nämner inte pälsuppfödningen med ett ord.
Framtidsutsikterna för pälsnäringen är osäkra, så att klargöra saken torde ligga även i producenternas intresse. Företagarna bör ges möjlighet att i god tid förbereda sig för eventuella förändringar. Det initiativ jag tagit har dessvärre inte framskridit.
Det vore önskvärt att våra lagar baserades på bästa tillgängliga information och forskning. Vi vet allt mer om djurens artspecifika beteende och behov. Dessa forskningsresultat borde också ligga till grund för regeringens lagberedning.