Det vi kan föreställa oss begränsar oss

Trots att vi alla föds nakna föds vi inte lika – förutom vår nakenhet. Vi föds till en viss omgivning och i den omgivningen möter vi olika figurer som lär oss olika saker medvetet och omedvetet. Det här är grund saker inom samhällsvetenskaper och humaniora. Det är även en av orsakerna till att fattigdom och utbildningsnivå är ärftligt.

Hur och var tar ärftligheten sig i uttryck? Det är enkelt att tänka att vi bygger upp en förståelse av vår värld på basis av de intryck och tolkningar som vi kommer i kontakt med. Vi följer vuxnas och äldre kompisars eller syskons beteende och deras reaktioner i olika situationer. Genom att observera och härma personerna omkring oss vet vi hur vi ska förhålla oss till det som sker i vår omgivning.

Samtidigt lär vi oss också om vad som är möjligt. Nu när mina barn växer upp i en helt annan kontext än jag gjorde har jag fått se detta konkretiseras framför mina ögon. Under min barndom och ungdom i Kyrkslätt kan jag aldrig minnas att det skulle ha varit tal om att jag skulle skriva en insändare till tidningen.

Det var helt enkelt inget som vi kunde föreställa oss. Ingen i vår familj eller vänkrets skrev i tidningen och det kom nog aldrig på tals att någon av oss kunde göra det. För min egen dotter är det vardag att jag finns i tidningen och att jag knåpar ihop text sent om kvällarna.

Ja och hon har skrivit en insändare i ÅU för något år sedan som åttaåring. Något som jag inte kunde föreställa mig vara möjligt när jag var i den åldern. Innan jag blev efterfrågad att ta över den här kolumnen hade jag inte heller tänkt mig att det är realistiskt att jag månatligen bidrar till en dagstidning.

Vi kunde påstå för att skillnaden kommer från landsbygd vs. stad och att det finns fler möjligheter i Åbo än i min barndomsmetropol. Men nog fanns där också en lokaltidning som dessutom säkert varit tacksam om någon producerat innehåll till den.

Men visst finns det mer möjligheter i en stad som Åbo än i en liten kommun i skuggan av Helsingfors. Det finns till exempel mer givande eftermiddagsverksamhet än att gräva porrtidningar från husbolagets pappersinsamling och fundera var och till vem man kunde sälja dem – i äkta entreprenörsanda! Visade sig att marknaden för återvunna porrtidningar inte är särskilt stor. Inte ens på det hedonistiska nittiotalet.

I dag finns det massor med verksamhet efter skolan. Det finns olika hobbyer där barn kan lära sig helt vettiga grejer. Ordkonst där dom lär sig att använda språket på olika sätt och schackklubb, rörelseklubbar och vem vet vad allt som utvecklar barnens olika förmågor.

Men även om dessa tjänster är tillgängliga kan våra barns föreställning om vad som är möjligt begränsa deras deltagande. Om vi inte kan föreställa oss göra något är det omöjligt att vi gör det, och om vi inte kan föreställa det kan knappast våra barn det heller.

Därför är det viktigt att vi inte låter våra föreställningar om vad som är möjligt hindra vad vår barn gör. Genom dessa möjligheter utvidgas barnens föreställningssfär, de kan tänka sig att bli schackmästare eller gymnaster eller poeter.

Så fort vi begränsar vår värld till enbart det vi kan föreställa oss stagnerar vi – desto fler möjligheter vi kan föreställa oss desto större handlingsutrymme har vi.

Här kan du läsa fler kolumner av Johnny Långstedt.