Det svenska Finland

Radera svensk! Så rubricerar Mårten Mickos sin provokativa tankelek här i ÅU. Jag går i genmäle och kastar mig beredvilligt in i leken. Min startpunkt är inte olik Mårtens. Begreppet Svenskfinland har en bismak av provinsialism och separatism. Som om det fanns en del av Finland, som egentligen inte hör till Finland – och borde avskiljas. En del där andra regler gäller. Kanske en del som ser sig vara förmer? Jag är ense med Mårten att det svenska Finland är beroende av den finska befolkningsmajoritetens goda vilja. Och det eggar tanken att försöka sätta fingret på ord som lyfter fram den särart som det svenska Finland står för, och som en stor del av befolkningsmajoriteten gärna identifierar sig med: frisinne, öppenhet, ansvarstagande.

För Projekt Fredrika har jag alltid kört med begreppet "det svenska Finland". Detta av många skäl. Det är Finland vi tänker på. Hela Finland! Inte en liten gallisk by av egensinniga. Och vi måste använda enkla ord. Korta. "Finlandssvensk" är fjorton tecken! Sjuherrans långt. Ska det vara nödvändigt? Rena mardrömmen är namnet på artikeln om oss på engelska Wikipedia. "Swedish-speaking population of Finland" är ett frasmonster om 38 tecken. Vi framstår lätt som en anomali, ett undantag som kräver långa förklaringar redan på rubriknivå. Förenkla! Jag är matematiskt lagd, och vill köra med två-tre enkla ekvationer, utsagor, axiom: Finland = finska + svenska Svenska = Sverige + Finland Svensk = rikssvensk + finlandssvensk

Utlänningar frågar: är du svensk eller finne? Det är en berättigad fråga. Och det är inte en fråga av typen "har du slutat slå din fru?". Jag är svensk! Tidigare har jag besvarat frågan med en lång föreläsning. Men ingen orkar lyssna på den. Så nu håller jag tyst, och väntar på att det stora frågetecknet hos motparten ska hinna omformuleras till en specifik fråga. Beroende på vilken denna specifika fråga är, och vilket språk den ställs på, ges det många svar: Finland är mitt fosterland! (Och jag är en stolt patriot). Svenska är mitt modersmål! (Och jag är enspråkigt svensk). Jag hejar givetvis på Finland! (Allt annat vore befängt). Ja, jag kan finska riktigt bra! (Men jag klarar mig bättre på tyska och engelska). Nej, jag har aldrig bott i Sverige. (Men jag känner stora sympatier för landet).

Jag är ingen undfallenhetsman. Det svenska är inget främmande element i Finland, utan en naturlig del av landets forntid, nutid och framtid. Jag vill tjäna mitt fosterland på mitt modersmål! Jag vägrar att låta ett främmande land (Sverige) monopolisera ordet "svensk". Jag är en patriot, och kräver att ordet "svensk" på lika grunder ska associeras med Finland. Inget begrepp på svenska Wikipedia är korrekt beskrivet, om det beskrivs enbart ur ett Sverige-perspektiv. Artikeln om 1734 års lag beskriver till vilka delar den är tillämplig idag, inte bara i Sverige, utan också i Finland. Så ska det vara.

Så sluta använda ordet "svensk" då du menar "rikssvensk". Sluta använda ordet "finlandssvensk" då "svensk" räcker bra. Har du fått nya grannar på holmen i Nagu, lyder frågan "är de svenskar eller finnar?". Inte "är de finlandssvenskar eller finnar". Om de nya grannarna mot förmodan kommer från Sverige, säg då att de är "rikssvenskar". Nu är jag inte finne, men jag tycker inte detta resonemang borde skorra illa i en finnes öron. Finland är ett så bra land, att vi har två kulturer! Finland är ett rikare land, för vi har två språk. Vi lär oss uppfatta nyanser och olikheter redan på hemmaplan, och förstår därför omvärlden bättre. Vi vet att alla inte är stöpta i exakt samma form, och ser värdet i det. Vi kan bygga broar, och vill göra det.