”Det finns ju alldeles för mycket hjortdjur!”

Så här under de första dagarna av den massiva jakten på älgar (50 385 individer) och vitsvanshjortar (58 094 individer) funderar jag mycket över jakt och min logik klarar inte av hjort”problemet”. Många klagar på att det finns för mycket vitsvanshjortar och rådjur och vi är väl helt överens om att de har för lite naturliga fiender. Många är irriterade på de vackra djuren för att de äter tulpaner och övriga planteringar i trädgården, att de korsar vägar och utgör trafikfara, att de är värddjur för fästingar och älgflugor mm.

Hjortdjuren har svårt att hitta mat på vintern, speciellt om snön är djup och skaren hård och vi är många som matar dem. Jaktlagen matar för att djuren skall hållas vid liv för att senare kunna jagas. Det är också lättare att i skymningen skjuta djuren nära utfodringsställena. Jaktlagens utfodringsautomater är och förblir dock ofta tomma efter den 15.2 då jaktsäsongen är över trots att det tar ännu cirka tre månader innan djuren själva hittar sin mat.

Jag och många andra matar därför att vi tycker att så länge djuren lever ska de inte behöva lida av svält. Vid min matningsautomat är det ingen som dödar dem när de kommer för att äta och automaten är fylld ända tills de igen själva hittar sin mat i naturen.

Vi är alla alltså ganska överens om att hjortdjuren har för lite naturliga fiender, men sen börjar logiken halta. Man dödar rävar bl.a. för de lär ska ”sitta under den födande hjorten och vänta att kidet trillar ner” (så här har man på fullt allvar förklarat för mig ett par gånger redan). Om det här är sant på riktigt så är det då inte bara bra att rävarna tar kalvar och kid eftersom – ”det finns ju alldeles för mycket vitsvanshjortar och rådjur?”

Man dödar lodjur för att de tär på hjortstammen. Men är det då inte bara bra att de tär på hjortstammen eftersom – ”det finns ju alldeles för mycket vitsvanshjortar och rådjur?”

Man fordrar skyddsjakt på varg på områden där man hittar halvätna hjortdjur. Eftersom bosättningen hela tiden tär på de vilda djurens habitat kan dessa kadaver ibland hittas ganska nära bosättning och då blir det ett himla liv med bild i tidningen och filmsnutt i TV-nyheterna. Men är det då inte bara bra att vargarna tar hjortdjur eftersom – ”det finns ju alldeles för mycket vitsvanshjortar och rådjur?” Haltande logik inte sant?

Man försvarar ofta jakt med att det är så härligt att röra sig ute i naturen och lära sig av den och om djuren. Pyttsan! Om det skulle vara den egentliga orsaken till att röra sig i naturen så skulle inte kikare och kamera vara den rätta beväpningen?

Varje år identifierar jag mig allt mer och mer med de jagade djurens skräck och panik. Jag känner älgkornas och hjorthindarnas sorg och desperation när deras kalvar och kid skjuts framför ögonen på dem. Jag kan bara föreställa mig kalvarnas och kidens stora skräck då de ser sina egna mödrar skjutas framför dem. Sorg, saknad och lidande sänker sig över det skymmande landskapet efter en jaktdag.

Till slut vill jag varna att från och med förra veckoslutet och cirka fyra månader framåt finns det mycket panikslagna, ångestfyllda, skräckslagna älgar, vitsvanshjortar och rådjur som med sina kalvar och kid flyr för sina liv över åkrar och landsvägar och efter dem jakthundar som springer blinda och döva i jaktens trans.

Var försiktiga i trafiken!

Britt-Marie Juup

Eläinten Ääni - Djurens Röst

www.facebook.com/elaintenaanidjurensrost