Det finns ingen snäll prostitution

Elpida rf anser tillsammans med kriminalöverkonstapel Kenneth Eriksson , numera pensionär och föreningens vice ordförande, att det är dags att diskutera lagstiftningen om sexköp.

Eriksson har en gedigen erfarenhet av att verka mot människohandel och koppleri på gräsrotsnivå i Finland.

Simon Häggström skriver på Instagram:

“Den här helgen har jag och mina kollegor konfronterats med de mest vidriga händelserna. Vi har gång på gång blivit påminda om att det inte finns någon sund prostitution. Det finns inte heller någon snäll prostitution, någon prostitution som sker på lika villkor. Dess lidande kan förvisso kamoufleras med både snyggt smink, sexiga underkläder och ett leende på läpparna men sexhandeln kommer alltid att vara ett helvete för de människor som befinner sig i dess mitt.”

Därför fungerar inte lagen som bara förbjuder sexköp av dem som utsätts för koppleri eller människohandel.

Ingen kan vid första anblicken veta om den leende kvinnan som erbjuder tjänster gör det av sin fria vilja eller ej. Vår lagstiftning är därför svårhanterlig för polisen.

Utländska kvinnor utgör majoriteten av dem som säljer sextjänter. De är helt beroende av inkomsten från prostitutionen.

Ofta tvingas hon töja på sina gränser då kunden ber om tjänster. Går kvinnan inte med på kundens önskemål slutar han komma.

Sexhandeln inklusive koppleri och människohandel för sexuella ändamål styrs av efterfrågan. Köparna meddelar vilka tjänster de vill ha och kvinnorna levererar. Ingen är intresserad av vad kvinnan själv vill.

Utan köpare finns det ingen sexhandel.

Vilken kvinnosyn har då dessa köpare? Sexköpare har en tendens att tala nedlåtande om kvinnor de köper sex av. Finland är ett land som förespråkar jämlikhet och jämställdhet.

Dessvärre är jämlikhetstanken fjärran bland de män som diskuterar ligg hos prostituerade. Häggström fortsätter: “Att köpa sex är inget annat än ett rent hat mot kvinnor och barn. Hur kan jag påstå det? Jo därför att om människor med egna ögon fick se prostitutionens verklighet så är det omöjligt att komma fram till någon annan slutsats än att sexköparna i sin jakt på sex och makt raserar kvinnors och barns liv på löpande band.”

Eriksson och Häggström har under sina polisgärningar kommit fram till samma slutsats.

I Finland har det inte diskuterats hur de prostituerade kvinnorna mår. Vi behöver förstå konsekvenserna: depression, dissociation, posttraumatisk stress, självdestruktivitet.

Någon kanske inte mår dåligt av att sälja sextjänster, men otaliga gör det.

Vem lyssnar vi på? Elpida anser att vi bör lyssna allra mest på dem vars röster inte hörs i medierna idag.

Det finska samhället behöver ta ställning för kvinnor, för allas lika värde.

Att förbjuda sexköp i lag medför knappast att män slutar köpa sex, men skulle förmedla en viktig signal: Det är oacceptabelt att köpa människokroppar.

Samtidigt anser vi att det är viktigt att stötta dem som vill sluta sälja sextjänster. Ett exitprogram bör inrättas.

Ett förbud mot sexköp skulle ge polisen ett entydigt redskap att motverka koppleri och människohandel för sexuella ändamål. Den här branschen bör göras så oattraktiv som möjligt.

Eftersom det är köparna som sätter tonen för kvinnorna, är det också de som ska stå till svars för sitt utnyttjande.

När Erikssons första bok kom ut kontaktade några män honom och sade att de nu inser hur vidrigt de har betett sig som sexköpare.

Även sexköpare som vill sluta köpa sextjänster behöver ett exitprogram.