Det behövs alternativ också i Svenskfinland

FDUV välkomnar diskussionen kring hur den svenskspråkiga vården och stödet ska organiseras efter vård- och landskapsreformen. Det är ändå viktigt att minnas att de stora omställningar som just funktionshinderservicen står inför påverkas av annat än vårdreformen. Hela funktionshinderlagstiftningen förnyas.

I samband med vårdreformen har frågan om Kårkulla samkommuns framtid ofta varit på tapeten. Men det att Kårkulla inte kan fortsätta som förr hänger alltså också ihop med den nya funktionshinderlagen som ska träda i kraft 2020. I och med den avvecklas alla specialomsorgsdistrikt (inklusive Kårkulla), något som ratificeringen av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning kräver.

FN-konventionen förutsätter att människor får stöd enligt behov framom diagnos och att tjänsterna i närsamhället utvecklas. Enligt konventionen har alla rätt till ett hem. Institutionsboende motsvarar inte detta och ska därmed avvecklas.

Därför har vi på FDUV de senaste tio åren – ända sedan Finland undertecknade konventionen – påtalat för beslutsfattare att organiseringen av den svenskspråkiga funktionshinderservicen måste ses över.

FDUV har tillsammans med de övriga svenska funktionshinderorganisationerna aktivt talat för att det behövs en myndighet eller liknande med uppgift att garantera, bevaka och utveckla de svenska tjänsterna och för att tillvarata det specialkunnande som finns hos Kårkulla i dag. Denna aktör ska enligt oss ändå inte samtidigt vara serviceproducent.

Vi har också lyft upp behovet av fler alternativ för personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga att välja mellan. Trots att majoriteten är nöjda med Kårkulla samkommuns tjänster, är det många som behöver något annat än vad Kårkulla kan erbjuda. Därför bör det finnas utrymme också för mindre organisationer och företag att erbjuda tjänster för personer med funktionsnedsättning.

Vi oroar oss för att det finlandssvenska vårdkonsortium som nu varit på tapeten innebär att man bygger upp ett nytt monopol, dessutom eventuellt med ett företag med vinstintresse i spetsen. Vi befarar att intresset för att utveckla tjänster för personer med stora och mångfacetterade stödbehov kan saknas i ett bolag med vinstintresse.

Vi tror inte på en modell där hela den finlandssvenska vården och servicen koncentreras i ett monopol, men välkomnar en diskussion om hur vi ska garantera social- och hälsovården på svenska i Finland. Samhället och det offentliga har det yttersta ansvaret för hur vården planeras och genomförs, men vi håller med om att det behövs proaktivitet. Vi kan inte bara vänta och se. Därför är det viktigt att vi samlas för att tillsammans hitta lösningar. Men de lösningar vi kommer fram till måste vara sådana som på riktigt gagnar våra många olika målgrupper.

Lisbeth Hemgård

Verksamhetsledare

FDUV, intresseorganisationen för svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning