Det är skillnad på köpta tjänster och köpta tjänster

I rapporteringen angående budgeten för Kimitoöns kommun för år 2019, som publicerades i Åbo Underrättelser (11.12.2018), berättades att cirka 40 procent av kostnaderna utgörs av köpta tjänster.

Enligt kommunstyrelsens budgetförslag utgör kommunens samlade kostnader för år 2019 drygt 60,3 miljoner.

Det betyder att kommunen köper tjänster för drygt 24 miljoner.

Vidare fanns i artikeln plock ur det så kallade Balans 2020-programmet.

Ser man på det så finns där en hel del punkter som i grund och botten går ut på en privatisering av verksamheter.

Det betyder att kommunen skulle öka andelen så kallade köpta tjänster ännu mera.

Nu finns det köpta tjänster och köpta tjänster.

Köper man till exempel vinterplogningen av en vägstump av en lokal företagare, som utför arbetet själv, så kan man nog räkna med att den kostar ungefär detsamma som om kommunen skulle sköta den själv.

Kanske inte ens det.

Men saken kommer i ett annat läge, om man köper tjänster av ett storföretag. 

Den 1 november publicerades uppgifter om medborgarnas beskattningsbara inkomster för år 2017. 

Flera av de stora privata vårdbolagens direktörer noterades såsom storinkomsttagare.

Direktören för och storägaren i Attendo, Pertti Karjalainen, noterades av Iltalehti för en beskattningsbar årsinkomst på över 2,5 miljoner euro.

Det är rätt nära 0,5 procent av Attendos omsättning under år 2017.

Tänk om Attendos intäkter av Kimitoöns kommun skulle motsvara 1 procent av årsomsättningen.

Det skulle betyda att kommunen betalade ungefär 12 500 euro av Pertti Karjalainens årsinkomst.

Pertti Karjalainen vårdar inte någon i Kimitoöns kommun, så vad får skattebetalarna i Kimitoöns kommun för dessa 12 500 euro?

Rakt ingenting.

Det är som att betala ett socialbidrag på 1 000 euro per månad åt någon som inte ens bor i kommunen.

Det här som ett exempel på vad en privatisering in absurdum kunde kosta kommunens skattebetalare.

Vill man spara på sikt, så borde man nu gå igenom de tjänster kommunen köper, och undersöka vad som skulle löna sig att ta över i egen regi, i stället för att köpa tjänster där man betalar också för ingenting. 

Ett vanligt sätt inom företagsvärlden att komma in på marknaden är att dumpa priserna.

Anser man sig ha råd med det, så kan man åtminstone en tid sätta priserna så lågt, att det till och med går med förlust för en själv.

Senare, då man på så sätt har konkurrerat ut alla andra småföretag i branschen, och i synnerhet lurat dem som inte ser klart på läget, så kan man igen höja priserna, med råge, och på så vis ta igen, det som man inte fick in tidigare. 

Ett annat sätt att bli av med konkurrenter är förstås att köpa upp dem.

Man kan till exempel ge ett anbud på ett par miljoner åt kommunen för att köpa kommunens någon nuvarande vårdanläggning.

De här miljonerna kan man sedan ta igen, då man väl har fått bort den konkurrensen.

I synnerhet om kommunen går in för att köpa tjänster med servicesedlar.

Då är det i slutändan kommunen som betalar, enligt lag, efter att klienten själv först blivit barskrapad.

Himlen är tak.

Ingmar Forne