”Det är otänkbart att politiker ska censurera läroböcker efter sin vilja”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Nyligen berättades om hur en fullmäktigeledamot i Heinola lämnat in en motion för att censurera sidor i en gymnasielärobok i samhällslära.
Det som blev för mycket för ledamoten var att Sannfinländarna beskrevs som ett populistiskt parti.
Han begär att bokens uppslag om partier ska märkas med texten: ”Sidan är inte av utbildningsanordnare godkänt undervisningsmaterial, Heinola stad.”
Förutom de korta partibeskrivningarna ska ledamoten speciellt ha reagerat mot bokens beskrivning av välfärdsstaten som en i hög grad socialdemokratisk skapelse. Enligt honom ska det ha varit något som alla finländare förespråkade.
Samhällsläraren i mig vet mycket väl att alla partier nu inför val pratar sig varma för välfärdssamhället.
Historikern i mig skulle vilja påpeka hur vissa partier resonerade och agerade då stora samhällsreformer som kommunala hälsocentraler eller grundskolan infördes i slutet av 1960-talet.
Samhällsläraren i mig vet mycket väl att alla partier nu inför val pratar sig varma för välfärdssamhället.
Partier må betona Sari Sairaanhoitaja i valkampanjen, i löneförhandlingarna är det annat ljud i skällan.
I skolans undervisning i samhällslära kan sådant analyseras, som politik i praktiken.
I västnyländska skolor kunde det vara fruktbart att intressera sig för sambandet mellan förd vårdpolitik och sammansättningen av dels regeringen, dels välfärdsområdenas styrelser.
Som författare till ett tiotal läroböcker, också i samhällslära, vet jag hur vanskligt det är att i tre–fyra meningar träffande beskriva ett politiskt parti.
Med tanke på hur det ovan sagda partiets representanter agerat i praktiken finns det kanske andra mindre smickrande adjektiv som tämligen objektivt kunde inkluderas i texten?
Ingen tror väl att undervisningen eller en lärobok kan vara helt värderingsfri, att inte lärarens eller författarens åsikter eller världsbild på något sätt framträder.
Men dagens undervisning i samhällslära går inte ut på att propagera ett partis sanning, utan på att kritiskt granska, diskutera och bedöma aktuella företeelser. Läroplanen vill fostra ungdomarna till engagerade, kritiskt tänkande och samhällsdeltagande individer.
Det har inte alltid varit så. I Finland måste läroböcker godkännas av politiskt tillsatta myndigheter ända till 1990-talet.
Skolans undervisning ska skötas av en utbildad lärarkår, inte av politiker.
Lärare måste 1945 i kraft av sin tjänstemannaplikt limma över stycken i läroböcker som beskrev Sovjetunionen i mindre fördelaktiga ordalag, på den sovjetiska kontrollkommissionens och ett politiskt partis krav.
Motionen väcker ekon från det förgångna.
Skolans undervisning ska skötas av en utbildad lärarkår, inte av politiker.
Vi har en generation intelligenta ungdomar, som möjligen behöver ruskas om av någonting som väcker till engagemang i samhällsfrågor. Hos oss har ungdomars ointresse för politik länge varit en av lärarnas stora utmaningar.
År 1905 skidade skoleleverna runt i stugorna och samlade in en halv miljon namn i protest mot Bobrikovs förryskningspolitik.
På 1960-talet var skolungdomar så samhällsengagerade att den politiska diskussionen kunde vara väl häftig och känslosam. Det finns de som sett ungdomars senare passivitet med en känsla av lättnad.
Men ju mer oengagerade människor, desto lättare mottagliga är de inför val för enkla svar på svåra frågor på Tiktok eller radio.
I en öppen, demokratisk stat är det otänkbart att politiker ska censurera läroböcker efter sin vilja.
Felaktigheter och osakligheter i böcker rättas nog till av förlag med självaktning.
Skolor har oftast möjlighet att välja sina läromedel.
På finlandssvenskt håll finns det dock högst två alternativ, och numera mest i digitalt format.
Samhällslära lyfts ofta fram som ett ämne där läromedlen gynnas av digitaliseringen. Innehållet i dem kan mycket lättare ändras/uppdateras än i tryckta böcker.
Tanken slår en: om alla läromedel är digitala kan regeringen eller ett parti i teorin på ett ögonblick se till att innehållet ändras efter dess vilja.
Det finns krafter som vill det!
Här kan du läsa fler kolumner av Sture Lindholm.