Deras och vår klocka

Enkäten fick Finlands Gymnasistförbund SLL att inför skolstarten gå ut med ett krav om att gymnasiets lektioner inte skulle börja före nio.

”Vi kan inte vifta bort de här resultaten med att säga att brådska och stress är en del av studierna”, sade förbundets ordförande Alvar Euro.

Förbundet får uppbackning, bland annat av Finlands Svenska Skolungdomsförbund. I Helsingfors vill riksdagsledamot Emma Kari att frågan diskuteras av stadsfullmäktige.

Tidiga skolmorgnar har diskuterats en längre tid i Sverige. För tre år sedan gick fem forskare ut med en varning. I Svenska Dagbladet skrev de att tidiga morgnar inte bara försämrar studiekapaciteten hos tonåringar, de är också ett direkt hot mot deras hälsa.

De fem forskarna pekade hur en rad undersökningar visat att senare skoldagar skulle vara bättre för eleverna. I en studie från University of Minnesota, som omfattade tusentals skolelever, resulterade en senare start på morgonen i bättre betyg och minskade trötthets- och depressionssymtom. Koffeinkonsumtionen minskade också.

I USA hade många skolor redan flyttat fram skolans starttider, enligt forskarna. Brittiska skolor har också haft liknande experiment.

Forskarna underströk särskilt tonåringarnas dygnsrytm och det att hela frågan är vetenskaplig och inte ideologisk.

Ordvalet är intressant. Frågan är inte ”ideologisk”, skriver forskarna.

Det ligger något i det. Är det kanske så att vi har en viss ideologisk baktanke då vi diskuterar när skoldagen ska börja?

Det finns faktiskt kanske en ideologi, åtminstone en teori, om att det gör dem gott.

De får inte ligga och dra sig om morgnarna!

(När inte vi andra heller får göra det).

forskarna, fyra utbildningsexperter från Lunds universitet och en sömnexpert från University of Oxford, var inne på just det här temat:

”Det finns i vår kultur en djupt rotad föreställning om att det danar karaktären och är bra för disciplinen att gå upp tidigt på morgonen.”

Det gör dem (latmaskarna) gott att stiga upp tidigt! Här går tankarna till det återkommade temat i den fenomenala tecknade serien ”Kalle och Hobbe” (Calvin and Hobbes). Allt otrevligt är pedagogiskt bra, enligt Kalles pappa. Karaktären danas av Kalle A) fryser, B) äter mat som han inte gillar, eller C) blir stucken av insikter på en tältutfärd. Kanske också av att tvingas gå tidigt till skolan?

Alla forskare skriver visserligen inte under påståendet om den nytta som följer av ruckad skoldag. En av dem är Timo Partonen, forskningsprofessor på Institutet för hälsa och välfärd, THL.

”I Finland har vi inga problem med för tidiga skolmorgnar”, säger Partonen (ÅU, 30.8).

Vad annat kan spela in?

Här behöver vi såklart mer kunskap om de rön som finns, men vi kan återgå till den tidigare nämnda ”ideologiska” baktanken, den vars rötter säkert sträcker sig till fabriksvisslans tid: Alla ska skutta ur sängen!

Här finns ändå två saker som gör fabriksvissletanken problematisk.

Det första är att samhällsrytmen redan länge har förskjutits framåt för vuxna. Det finns entydiga trafikdata om detta: morgonrusningar – där sådana finns – har hoppat minst en timme framåt sedan 1990-talet. Utvecklingen har varit särskilt tydlig i Helsingfors, men det skulle vara konstigt om inte det här är en rikstrend.

Är det kanske så att skolbarnens dygnsrytm inte följt samma utveckling?

Det andra problematiska – om vi utgår från att barnen ska upp med alla andra – är att inte heller de vuxna lever enligt den rytm som kanske förr dominerade.

Det är helt enkelt inte så att alla i ett hushåll stiger upp ungefär samtidigt och går till jobb eller skola och sedan också kommer hem ungefär samtidigt.

Verkligheten är en annan. Av alla vuxna med hetidsjobb (35–44 timmar/veckan) är det endast var fjärde som arbetar dagstid måndag–fredag: 610 000 av totalt 2,4 miljoner (Statistikcentralen, Yle 16.7.2017).

Det som ibland kallas ”normal arbetsvecka” är inte en norm.

Argumentet om att barn ska följa ”samhällets rytm” är inte hållbart. Därmed är vi tillbaka vid hälsofrågan. Det finns forskning som tyder på att det skulle vara bra för skolbarn – särskilt för tonåringar – att ha en lite senare start på dagen.

Vad annat borde vi då beakta? Lärarnas arbete, såklart. Kan de förskjuta sina arbetsdagar ller kan de eventuellt, om de så vill, flytta en del av arbetet till morgonen, före lektionerna? Lärarjobbet är rimligtvis så självständigt att det finns en viss flexibilitet, men här ska vi såkart höra vad de sjävla säger.

Framför allt borde vi fått ett eget inhemskt experiment. Det finns väl inte ens något hinder för att en forskargrupp och en skola startar ett sådant? Det viktiga är att inse att frågan, såsom forskarna framhåller, är vetenskaplig och inte ideologisk.