Den ursprungliga berättelsens kraft

På söndagen firar vi Första söndagen i advent och kyrkorna runt om i landet fylls av människor, som tillsammans sjunger Hosianna!

Ett nytt kyrkoår tar sin början. I kyrkan markerar adventstiden en ny början och en tid av förväntan.

För kyrkans anställda betyder det bråda tider med olika julfester och julevenemang. Som präst förväntas man hålla olika andakter och tal om adventstiden och dess kulmination, som är själva Julen.

Med åren har jag haft mera och mindre lyckade andakter och tal för barn och vuxna. Jag har försökt hitta nya perspektiv och infallsvinklar, för på många tillställningar är det även till en del samma åhörare.

Ibland frodar kreativiteten och ibland står det alldeles stilla. För en tid sedan satt jag i köket och försökte skriva ner lite tankar om advent, jul och dess evangelium, för de tal och andakter som redan fanns inbokade i min kalender.

Även min man satt vid matbordet. Han hade nyligen kommit hem och åt en sen kvällsbit. Han tittade på när jag desperat försökte formulera ord och tankar. Denna gång flödade nämligen inte kreativiteten, det var mera än ökentorrt på idéer och tankar.

Efter en stund stängde jag av datorn och gav kraftigt uttryck för min frustration. Min man såg frågande på mig och sa, med hänvisning till yrkesgruppen på präster och predikanter att: Ni har ju berättat denna samma berättelse i över 2000 år och miljontals människor har tagit del av den. Berättelsen har påverkat människor genom historien så djupt, att de har ändrat på sitt liv och på världen omkring sig. De har till och med offrat sitt liv för den.

Varför behövs den berättas på ett nytt sätt? Vad är det för fel på den ursprungliga berättelsen? Javisst, så är det ju. Den ursprungliga berättelsen har kraft även idag, för den förmedlar ett budskap om hopp och kärlek som aldrig slocknar, Guds kärlek till oss.