Den svenska sjukhusvårdens framtid

I samband med att verksamheten vid Åbolands sjukhus kommer att övergå i ÅUCS:s regi, är det viktigt att med öppet sinne se över behovet av och förutsättningarna för att erbjuda sjukhusvård på svenska. Det är klart att det stora sjukvårdsdistriktet har skyldighet att ge service på svenska och det strävar säkert också distriktets ledning aktivt till. Svårigheten i förverkligandet av den här uppgiften ligger i första hand i den bristande tillgången på svenskspråkig personal och den finskspråkiga personalens begränsade förmåga att tala svenska.

Många svenskspråkiga Kimitoö-, Pargas-, S:t Karins- och Åbobor förstår och en del talar också finska, låt vara att de naturligtvis kommunicerar bättre på sitt modersmål. Men det finns också många, som inte kan, eller endast behjälpligt förstår, finska. För dem är det av avgörande betydelse att kunna redogöra för sina besvär och förstå resultaten av undersökningar och val av behandlingar på svenska.

Den medicinska kunskapen och vården utvecklas hela tiden och fördjupningen på särskilda områden går allt längre. Den tilltagande specialiseringen gäller framför allt läkarnas, men också sjukskötarnas och i viss mån också närvårdarnas arbete. Som en följd av den här utvecklingen är det i praktiken svårt att säkra tillgången till svenskspråkig personal på alla specialområden. Man måste därför definiera när det är allra viktigast att kunna uttrycka sig och bli förstådd på sitt modersmål och hur man bäst ordnar det i praktiken. I varje fall är det av stor vikt att man kan tala sitt eget språk i akuta situationer, och det är alltid viktigt att barn och åldringar kan tala sitt modersmål. Det samma gäller frågor, som berör mental hälsa.

Sjukhusdistriktet strävar till att det alltid ska finnas någon, som kan tala svenska, på plats. Antingen någon som har svenska som modersmål eller någon finskspråkig, som förstår och är villig att tala svenska. Eftersom tillgången till språkkunnig personal är begränsad, leder det till att man i första hand försöker se till att det finns någon som talar svenska på alla avdelningar. Det innebär emellertid ofta att det på en del enheter bara finns någon eller ett fåtal som kan svenska, och det leder i sin tur till att svenskan inte blir ett språk, som är i aktivt bruk alla dagar.

Att hitta lösningar, som skulle göra det möjligt för anställda att också till vardags tala svenska med sina arbetskamrater, är därför en stor utmaning. Det gör man idag på Åbolands sjukhus. När det nu ska bli en del av ÅUCS, är det viktigt att man grundar en enhet, där patienterna alltid kan tala svenska med personalen, utan att ”be om ursäkt”. Den här enheten behöver inte kallas ”sjukhus”, för den kommer bara att vara en liten del av ett stort sjukhus, men den kunde heta ”Åbolands avdelning / Turunmaan osasto” eller något liknande. Dess uppgift skulle vara att ta emot och för kortare tider sköta om patienter, som har svårt att klara sig på finska. Vad dess placering beträffar, skulle det vara bäst att enheten skulle inrättas i eller intill sjukvårdsdistriktets andra byggnader i Kuppis.

Gustav Wickström