Den gamle och språket

Heter det "den gamla mannen" eller "den gamle mannen”?

Svaret är att båda alternativen är korrekta. Själv föredrar jag a-böjning, ”den gamla mannen”, men det är ett val utifrån personlig preferens, inte språkriktighet.

Jag gillar adjektivens a-former för att de kan användas om både män och kvinnor. E-formerna styrs av vissa regler, de ska främst användas för personer av manligt kön, som i ”den gamle mannen”.

Men också adjektiv på -a kan användas om män, och de är det enda alternativet i andra fall: ”den gamla kvinnan körde den gamla bilen”.

E-böjning är också korrekt när vi uttrycker oss generellt, utan att syfta på en särskild person.

Får jag ett brev från myndigheterna som inleds med hälsningsfrasen ”Bäste mottagare” betyder e-formen ”bäste” alltså inte att de tror att jag är en man.

Det är bara deras sätt att rikta sig till en blandad grupp, och de kunde lika väl ha valt ”Bästa mottagare”. Men i ett brev till enbart kvinnliga mottagare är ”bästa” med -a det enda rätta.

Men så enkelt är det förstås inte att a-formen alltid skulle vara rätt. Det finns fasta uttryck där a-böjning är direkt fel. Till exempel heter det förste styrman och andre styrman, också då kvinnor har de befattningarna.

Jag väljer själv gärna bort adjektiven på -e eftersom jag kopplar ihop dem med ett föråldrat tänkesätt där alla är antingen män eller kvinnor. Vilket kön vi anses höra till leder vidare till olika mönster vi förväntas passa in i.

Jag vet att långt ifrån alla tänker så här omständligt när de formulerar sina adjektiv, och de som trivs med e-formerna kan fortsätta med dem, de är helt gångbara.

Men jag ser dem som en slentrianmässig indelning jag gärna avstår från. Det finns så mycket annat som placerar in oss i förutbestämda fack. Världen kan jag inte göra om, men jag kan i alla fall använda samma adjektivform om alla.

Låter jag ett adjektiv stå ensamt, som ”den gamle” i rubriken för den här kolumnen, känns det mer meningsfullt att använda e-formen om män. Också här är a-formen visserligen ett korrekt alternativ. Men det är säkert många som skulle tolka meningen ”den gamla avvek på sin 100-årsdag” som att en dam är på rymmen.

Här kan adjektivets form vara avgörande för förståelsen. Ett annat sätt att undvika missförstånd är förstås att skriva ”den gamla mannen”.

I de fall där både -a och -e är korrekta kan samma språkbrukare välja olika beroende på situationen. Generellt är e-böjning vanligare i skrift än i tal, och vanligare i mer formellt språkbruk än i vardagliga sammanhang.

Om vi väljer -a eller -e beror också på varifrån vi kommer. I finlandssvenskan används a-böjning relativt mycket, medan e-böjning i delar av Sverige är betydligt vanligare än hos oss.

I en del dialekter är e-formerna faktiskt så vanliga att man struntar i att reservera dem enbart för män. Tack vare Astrid Lindgren lever vissa dialektala uttryck vidare långt utanför Småland, som då Ida sjunger ”Lille katt, lille katt, lille söte katta”.