Den finländska sjöfarten måste bevaras
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Sjöfart. Finland lever i tuffa ekonomiska tider och den kommande riksdagen och regeringen kommer att stå inför svåra beslut.
Det gäller dock att inte göra förhastade ”inbesparingar” som kan ha ödesdigra konsekvenser.
Ett exempel på det här är att Samlingspartiet i sin skuggbudget för det här året föreslår att man ska såväl avskaffa bemanningsstödet för passagerarfärjor som skära i statens andel till sjömanspensionskassan.
Två aspekter i deras förslag skulle vara komiska om det inte skulle handla om en allvarlig sak: de talar om stödet till ”nöjeskryssningar” (på finska: viihderisteilyt) och att frakttrafiken ska garanteras med tanke på försörjningsberedskapen.
Det här visar att de inte förstår vad det handlar om: alla passagerarfärjor rör sig på Östersjön uttryckligen för fraktens (och passagerarnas) skull.
Det finns inte ett enda fartyg som enbart är ett kryssningsfartyg i trafik för tillfället.
För det andra så föreslår de att skära 77,2 miljoner euro i bemanningsstödet vilket är klart mycket mer än vad som ens går till passagerarfärjorna.
I klartext skulle det där förslaget innebära att man också skulle skära i fraktfartygens bemanningsstöd.
Varför bemanningsstöd?
Den oinvigde kunde kanske fråga sig varför det behövs ett bemanningsstöd.
Orsaken är enkel, vi behöver upprätthålla vår konkurrenskraft.
Sverige har ett motsvarande bemanningsstöd och Estland har lägre löner över lag. Skulle Finland avskaffa bemanningsstödet skulle fartygen flaggas ut.
I grund och botten handlar det här förstås om okunskap och att man lyssnat på lobbandet från restaurangbranschens intresseorganisation, som i sina beräkningar brukar räkna in t.o.m. skattefriheten som ett ”stöd”.
Det står klart: sjömännen, varav många från Åboland, behöver sina försvarare även i kommande riksdag. För hotet mot de blåvita arbetsplatserna till havs kommer inte att upphöra.
Niklas Guseff Riksdagsvalskandidat, SFP