De tysta veckorna
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Januari, den gråa månaden. För mig är januari en ”trist” månad – högtiderna kring julen och nyåret är förbi. De tysta vardagsveckorna får utforma livet. Dessutom brukar det vara ganska kallt – dock inte nu när jag skriver detta! – och mörkt.
Januari är för många av oss en månad när vi avger många olika slags löften. Efter festperioden får ett nytt, mer hälsosamt liv börja. Mitt största nyårs- eller januarilöfte har redan länge varit att jag inte lovar någonting.
Mitt liv har redan i många år varit helt alkoholfritt och därför saknar exempelvis en alkoholfri januari betydelse för mig. Jag brukar inte heller börja något medvetet motionsprojekt just i januari.
I år har jag dock märkt att jag nu i januari har avstått från söta delikatesser.
Under mitt avkopplande jullov fick jag en rejäl överdos av sådana och nu känns det bara bra att ta en liten paus. Pausen får vara så kort eller lång som jag vill, eftersom skillnaden mellan 25 eller 39 dagar knappast är avgörande för min egen framgångskänsla.
Inga högtidliga löften om ett fastspikat antal dagar utan delikatesser, alltså. Jag ska bara pröva och se hur lång pausen blir. Jag väntar med spänning!
Januari kan också vara en månad som präglas av besvikelser och känslor av misslyckanden. Särskilt om månaden inleds med många löften och det går så att vi av olika skäl inte lyckas med att hålla dessa.
Köttet är svagt, viljan på semester. Även om det handlar om små saker i vardagen, kan de ge upphov till plågsamma känslor av viljesvaghet. Att jag inte ens kunde...
Januarimånadens löften och våra bristfälliga försök att förverkliga dessa får mig att tänka på den otillräcklighet som på ett djupt sätt präglar vår mänskliga existens. Vi är ofta viljesvaga och bristfälliga varelser. Det är enkelt att lova men ibland får vi inse att det ledde ingenvart.
Vi har goda intentioner och skulle vilja uppfylla de krav som vi ställer på oss själva, men i praktiken blir det inte alltid som vi vill.
Jag tycker att en av de finaste sakerna i kristendomen är att den hjälper oss att både erkänna och leva med de brister som ingår i vår mänskliga existens. Vi är svaga och bristfälliga, syndare som misslyckas och gör fel.
Och samtidigt är människan Guds avbild och frälst genom Kristus, förlåten i all sin bristfällighet. Detta täcker inte bara misslyckade nyårslöften, utan allt i våra liv. Även denna jul innehöll det tröstande budskapet som utgör kärnan i kristendomen: ”I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad”.