"Därför kunde högstadiet i Dalsbruk bli en vändpunkt"

Kimitoön. Pennan löpte iväg senast, så texten jag tidigare skrev måste bantas ner, men försöker här återge tankar som blev borta.

Utgick från Susanna Landors ledare (ÅU 23.3). Att se med skarpare samhällslinser.

Då blev det att titta tillbaka, på kommunsammanslagningen. Blev snabba vändningar, efter en ca. en miljons renovering av ämbetshuset i Dalsbruk flyttade administrationen i en handvändning till gamla kommuncentret i Kimito och hyrde in sig i flera fastigheter, medan kommunens egna gapade tomma och högstadiet i Dalsbruk dömdes redan då som indragningshotat.

Alltså inget nytt påkommet med konsultens utredning, bara ett led i att slutföra planen. Resten är historia.

Allting var enligt mig ett olyckligt misstag, då Kimitos egen utvecklingsplan låg närmast om hjärtat och ett långtidsperspektiv med Kimitoön som helhet inte rymdes med.

Blev positivt överraskad då Tom Simola i ÅU:s intervju med honom vid tillträde av sin nya tjänst, betonade skärgården som den största outnyttjade potentialen i hela Finland.

Låt oss rida med på den vågen. Ser Kimito som ett statiskt samhälle som i 700 år betjänat sin befolkning, men det är ingen tillväxtort, man har vad man behöver.

Samhället ligger både för långt ut i periferin och dels för nära för att vänta sig någon tillväxt. Det som kunde ha blivit en utpräglad skärgårdskommun, blev ett köpcentrum ute på ett fält.

En kommun bland 200 andra liknande landsortskommuner. Därför borde pengar också börja riktas söderut. Vi är trots allt en del av kommunen. Därför kunde högstadiet bli en ny vändpunkt.

Vi har förr varit 140 elever i skolhuset, det kunde bli ett eget rum för 13–16 åringarna. Ett eget skolhus, som att kliva in i "vuxenlivet", alla på samma startlinje.

Sen var det fuktskadorna i skolcentret. Det är åtminstone tredje gången man försöker åtgärda olägenheter med inomhusluften.

Köldvakt har jag hört talas om, men "mögelvakt" var nytt för mig.

Då frågar man sig också om en ny takläggning är motiverad, om fukten kommer nerifrån, men vi skall tro att det inte är så allvarligt.

Då kan det i alla fall vara bra att inte hysa in hela skolenheten under samma tak.

Vi minns barackskolan, inget vidare alternativ om vi skulle råka ut för det. Skulle bli en dyr affär.

Med alternativ 4 kunde vi också glömma problemet med finska högstadiet, vi arbetar väl för inflyttning. Eller alternativ 1 att ingenting görs. Två alternativ (10800 e) som var utdömda förrän de lades fram.

Slår mig faktiskt nu att högstadiet i Dalsbruk borde fylla 60 år i höst, 56 år som grundskola, en skola för jämlik- och jämställdhet. Är själv en produkt av den. Satsa på barnen, vi klarar oss säkert på något sätt, speciellt med en god återväxt.

P.S. Avslutade ungefär den ursprungliga texten: Nu börjar snart alla kort ligga på bordet och vi kan inte satsa allt på ett kort. Skärgården är vårt enda trumfkort, så nu gäller det att lägga korten rätt, lagt kort ligger.

Lasse Söderlund