Danskulturen har tystnat, men Fiskarfjället står kvar – ”Bromarv livas upp på sommaren”

Oliver Heikkinen
Jan Grönroos, Henry Blomqvist och Valter Lignell framför ingången till den legendariska dansbanan.
Publicerad:

På vägen till familjens stuga i Bromarv ligger en gammal dansbana. Mitt i skogen står den ensam på en klippa. ”Fiskarfjället” står det på en snickrad port som hälsar alla förbipasserande välkomna.

Som liten såg jag aldrig folk vid dansgolvet. Platsen verkade övergiven, men i för gott skick för att vara öde. Allting såg rätt nymålat ut. Märkligt, tänkte jag.

Ett par somrar sedan laddade jag batterierna på stugan. Det var sista veckoslutet i juli. Plötsligt började det dunka från skogen.

Jag tog cykeln. Ljudet kom från Fiskarfjället. Svarta siluetter dansade i ett starkt stroboljus. Jag såg på siluetterna en stund innan jag drog mig tillbaka till stugan – bastun behövde påfyllnad.

Några år senare fick reda på vad som hände på Fiskarfjället den kvällen.

Var med och bygga

Henry Blomqvist,Jan Grönroos, Valter Lignell känner sig alla hemma i Bromarv, eller Bromarf, som man lokalt brukar skriva. Grönroos är sällskapets yngsta samt ordförande för Bromarf Västra Fiskargille. Blomqvist är Bromarvbo i sjunde generation och Lignell är född och uppvuxen i Bromarv.

Alla tre av dem har hållit på med fiske i någon mån. Både Blomqvist och Lignell har dessutom kört taxi.

Blomqvist och Lignell var med och byggde Fiskarfjället. Byggandet inleddes 1964 och dansgolvet stod färdigt redan 1965.

– Vi var säkert femton som byggde det, berättar Lignell.

Oliver Heikkinen
Blomqvist, Grönroos och Lignell minns de stora festerna på Fiskarfjället på 1980-talet.

Innan Fiskarfjället ägde gillet ett flyttbart dansgolv. Det blev ändå besvärligt i längden, och därför beslöt fiskargillet att upprätta Fiskarfjället.

Påfallande är att dansbanan ligger mitt i skogen trots att vågorna slår mot stranden några hundra meter söderut.

– Det var en bonde som gav det här området till oss. Ingen ville ge en strandtomt i och med att de redan då var så värdefulla, säger Blomqvist.

Stora fester, sedan tystnad

Sedan 60-talet har det ordnats en hel del program på Fiskarfjället. På 70- och 80-talen ordnande man årligen midsommardanser. I övrigt ordnande bland annat den frivilliga brandkåren och idrottsföreningen Bromarvpojkarna evenemang på festplatsen.

Fiskarfesterna var en regelbundet återkommande tradition på Fiskarfjället. På festerna höll man bland annat på med motorbåts- och roddtävlingar.

– Det var trevlig samvaro med mat och dryck, säger Grönroos.

Blomqvist berättar att det som bäst ordnades program på Fiskarfjället varje veckoslut.

– Det var på den tiden som folk ännu gick på danser. Som bäst sålde vi omkring 1500 biljetter. Det kom ända upp till tre bussar från Ekenäs, säger han

Men i slutet av 80-talet tog det mitt i allt slut.

– Det var som om något plötsligt klipptes av, fortsätter Blomqvist.

Folk gick inte på dans på samma sätt som tidigare. Traditionen förtvinade.

De senaste 30 åren har fiskargillet hyrt ut Fiskarfjället till privata tillställningar. Utöver det har gillet i över 20 år ordnat en fisksupé den sista lördagen i juli.

Oliver Heikkinen
Dansbanan har renoverats rätt nyligen med bland annat modern takbelysning.

Vem som helst kan hyra Fiskarfjället. Förutom ett dansgolv finns det också ett kök med rinnande vatten och kylrum på festplatsen. Fiskargillet hyr även ut bord, bänkar och tält samt kaffekokare.

Mycket har ändrats

När Fiskarfjället byggdes var Bromarv en självständig kommun som sträckte sig ända ner till Hangöudden. Sedan slogs traktens kommuner ihop i två stora kommunsammanslagningar. Först blev Bromarv en del av Tenala, sedan Ekenäs och Raseborg.

Mycket har förändrats i Vättlax sedan 60-talet. Liksom i många andra landsbygdsorter har det blivit betydligt tystare.

– Då gick det över 50 elever i Vättlax skola. Nu finns det inga elever kvar här.

I Bromarv tänker man mycket på framtiden, och Byarådet försöker ständigt locka människor till orten. Enligt Lignell pågår det för tillfället en generationsväxling.

– Som Bromarvbo måste man ju säga att det bra ut, men det är kanske inte helt så, säger Blomqvist.

För några år sedan blev Bromarvborna utan bank. Det var en hård smäll, men man bet ihop.

Skolan är man dock inte beredd att ge upp. Den är byns livsnerv. Det håller alla med om.

– Så länge skolan hålls kvar kan byn växa, men om den far så går det inte längre, säger Blomqvist.

De senaste åren har ändå innehållit en del ljusglimtar.

– Särskilt under coronan var det mycket folk i stugorna. Bromarv livas upp på sommaren, säger Blomqvist.

Oliver Heikkinen
Tidens tand. Det gamla gardet traskar från Fiskarfjället.