Dalsbruks fontän får snart ljus i stället för vatten
För fem år sedan flyttade Lisa Roberts till Kimitoön. Mycket är fortfarande nytt och okänt för henne. Till exempel har hon aldrig sett fontänen i parken Dalsbruk i gång. Det gav henne idén att vid den kommande Mörkö-festivalen där ge fontänen nytt liv med hjälp av ledlampor, med vitt ljus som laddas av solen och sedan sakta bleknar då skymningen faller.
- Här finns ju inget tidvatten, ingen ebb och flod som hemma i England. Att ljusen sakta bleknar kunde vara en sorts motsvarighet till ebb, säger hon.
Lisa Roberts är inspirerad och fascinerad av tillgången till ledljus.
- I dag kostar de så lite. Medan jag och min sambo Dan Blackburn bodde i England och skapade konst där så var vi lite före vår tid, det fanns inte ledljus på samma vis som nu då teknologin är billig och lättillgänglig, säger hon.
Men det fanns förstås en annan marknad, stora städer att skapa konst i.
- En höst var vi med och gjorde "Blackpool Illuminating" då hamnstadens många mil långa kuststräcka dekoreras med ljus i de mest skiftande skepnader. Bland annat ordnade vi så att cykelhjulen alstrade ljus då folk cyklade.
Samma idé kommer att användas i Dalsbruk den 17-19 november då första ljusfestivalen Mörkö ordnas. Det blir visserligen bara en cykel som har lysande hjul, och den cykeln kommer att stå upp och ner. Men de som vill får snurra på hjulen och beundra ljusfenomenen i den mörka novemberkvällen.
- Det kommer att bli så fint. Redan naturstigen längs Masugnsdammen med reflex-figurer som Sari Kippilä och skolelever har gjort är värd ett besök, säger Roberts.
Så blir det workshoppar och installationer. Till exempel kommer Antti Tolvi att skapa något som han kallar "Forest Harmony". Han kommer att fylla ett litet hus med rosa ljus (före detta Dalenas butik i hamnen) och spelar på orgelpipor gjorda av växten kvanne.
- Här finns verkligt kreativa människor. Och samtidigt den trygghet som så många desperat längtar efter, säger Roberts.
- Då vänner från England är på besök tror de att någon kört i diket om en cykel ligger på en dikeskant. Då jag förklarar att nej, det är någon som har tagit bussen till skolan och tar cykeln hem igen på eftermiddagen så kan de knappt tro att det är sant, att cykeln inte blir stulen.
-Tryggheten här är något jag skulle vilja föra fram om jag får i gång det jag drömmer om - ett internationellt konstnärsresidens. En plats där ljud- eller bildkonstnärer, författare eller tonsättare kan skapa och få ny inspiration. DIT-center i Dalsbruk skulle passa - ett sjuvåningshus som har stått nästan tomt allt för länge. Bra renoverat, öppna planlösningar, havsutsikt.
Själv har Lisa Roberts börjat trivas allt bättre på Kimitoön, och hon har också haft tillräckligt med jobb. Ett av de senaste uppdragen för hennes företag Startle handlade om en Virtual Reality-säkerhetsvideo för ett stort rederi. Fazer museum har också gett uppdraga. Den röda tråden är att Roberts alltid letar efter enkla lösningar och möjligheten att använda ny teknik.
Någon hemlängtan lider Lisa Roberts inte av, inte nu längre.
- Det enda som jag saknar är en pub där man på neutral mark kan träffa folk.
Att hon och hennes sambo kom att bosätta sig i Finland beror på att de i ett mediecenter i England blev bekanta med Tuomo Tammenpää (sedan flera år bosatt i Kimito).
- Det var han som "sålde" Finland till oss. Vid besök i Kimito såg vi hur bra allt var ordnat. Då vi sedan fick barn, medan vi bodde i Spanien ett par år, var det just Kimitoöns moderna daghem och skolor som avgjorde att vi flyttade hit. I Spanien hade vår son Edward varit tvungen att börja skolan redan som tvååring, i en gammaldags miljö. Här på Kimitoön är det modernt och öppet. Vi trivs.