Dags för krigsekonomi?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Världsläget. Analyser av möjliga utgångar av kriget inger tyvärr inte mycket förhoppningar om ett snabbt slut. Men nu har begreppet krigsekonomi skymtat i diskussionen. I en huvudstadstidning undrades det om inte det vore dags för Europa att övergå till krigsekonomi. I Ryssland går nämligen vapenindustrin på högvarv, medan ammunitionslagren i väst börjar sina.
Vad en omställning av civil produktion för att tjäna försvaret skulle innebära i vidare bemärkelse kunde klargöras för den breda allmänheten. Drar kriget ut i många år är det ändå där vi troligen hamnar. Folk i gemen verkar ju inte vilja veta av kriget som vi de facto, om ock inte de jure, är inblandade i. Man blundar för verkligheten och den ännu sämre framtiden om Ryssland får fortsätta med sin framfart.
Det är förståeligt att man inte alltid vill se situationens allvar utan fortsätta sitt normala liv. Man drömmer alltjämt om olympiska spel och annat som egentligen vore otänkbart om man följde gamla principer. Men de principerna och idealen har man dessvärre sett genom fingrarna med redan länge – pengar har här spelat en stor roll. Och resurser planera man fortfarande att använda till nöjen, lyx och kanske i dagens kärva läge mindre nödvändiga byggprojekt, när man istället borde rikta alla till buds stående resurser till kuvandet av Ryssland. Efter det följer tyvärr reparerandet av kriget skador och parerandet av olika miljökatastrofer.
Att militärutgifterna nu ökar för alla länder i Europa är ofrånkomligt. Dessvärre finns det ekonomiska intressen även på det området. Ett utdraget krig och fortsatt spänningstillstånd garanterar att pengar satsas på upprustning under en längre tid. Men inte kan väl det möjligen vara en förklaring till att man varit långsam med den militära hjälpen till Ukraina?
Och till att USA inte ännu ansett att Ryssland överskridit den röda linje, som skulle leda till ett kraftigare ingripande i kriget och till förintelse av det ryska krigsmaskineriet – ett dödande slag mot Ryssland som militärer i väst förklarat vara helt möjligt.
En begynnande brand borde släckas fort – därför finns brandkårer – och ett krig kvävas i sin linda med beslutsamhet. Det har inte skett – man har bemött militärt våld med mjukhet och undfallenhet (Eremitagets konstskatter!) och respekt för överenskommelser som motparten struntar blankt i. Och det har sölats med militärt bistånd till ukrainarna. Direkt intervention för att kuva Ryssland har inte ens diskuterats, i alla fall inte offentligt. Tyvärr är den enda rätt som gäller i naturen och dessvärre i slutändan också bland människor i krig är den starkastes, snabbaste och smartastes rätt. Vi ser ju klart hur diplomatin nu står sig slätt.
Det som måste ske är att Ryssland krossas helt så att det aldrig mera kan gripa till vapen mot sina grannar. Utan det – inga chanser till fred i världen! Och utan det är Joe Bidens och många andra höjdares yrkanden att de ryska ledarna ska ställas till svars och att Ryssland måste betala krigsskadestånd bara tomma ord.
Jan-Erik Ingvall
Helsingfors