Dagens politiska storm – en prövning inför framtiden i en klimatförändrad värld?

Det stormar i regeringen till följd av Junnilas avgång och Purras, med fleras, skrivelser.

När stormen bedarrat är det essentiellt att vi står stadigt och tydligt fast vid den värdegrund som vi i vår Finländska lag står för. Vi får vara alerta så att den samhälleliga diskussionen inte förskjuts mot det extrema hållet.

Det är därför jag vill lyfta det faktum att det är essentiellt och viktigt att vi diskuterar rasism och främlingsfientlighet kontinuerligt och framförallt med tanke på framtiden i en ytterligare klimatförändrad värld, inte bara när blogg- och Twitterinlägg eller kommentarer görs eller lyfts fram från några år tillbaka.

Rasism och klimatförändring är två av de största utmaningarna vi har under detta århundrade. När det kommer till kopplingen mellan dessa finns det mycket viktigt att belysa.

För att nämna det kanske viktigaste så förekommer det en stor skillnad mellan vem som orsakat klimatförändringen och vem som lider av dess effekter.

Västvärldens bidrag till klimatförändringen är obestridlig, emedan icke-vita på södra halvklotet är de som redan är, och kommer att bli mest påverkade av klimatkrisen, trots att deras klimatfotavtryck generellt är litet.

Men, för att hålla mig till temat kring uttalanden och inlägg, och i detta fall från Sannfinländarnas led, vill jag först framhäva det som president Niinistö uttryckte, nämligen att ”vi bör komma ihåg att rasism och eventuella problem med invandring är två helt separata saker”.

Det är dock troligt att vi kommer att höra politiker använda klimatrelaterad migration i invandringspolitiska diskussioner.

Den ökande trenden av miljöflyktingar krockar nämligen med en utbredd anti-immigrationsuppfattning, både i utvecklade och utvecklingsländer runtom i världen.

Det finns en idé om att en varmare värld leder till horder av människor som flyr från fattigare till rikare länder.

Detta har till och med lett till att vissa länder beskrivit migration, speciellt otillåten internationell migration, som ett ”säkerhetshot” för vilket militära krafter kan komma att användas för att stävja den.

En sådan inramning av problematiken är inte korrekt och föder mediapanik, rasism och främlingsfientlighet.

Den mellanstatliga klimatpanelen IPCC, konstaterar exempelvis i sin senaste rapport, som är byggd på långt mer samhällsvetenskapligt data än tidigare, att klimatrelaterad migration kommer att ske inom länder snarare än över gränser, och att vissa effekter av klimatförändringen till och med kunde minska migrationen i vissa områden.

Förändringarna i sådan migrationsrörelser kan vara länkade till extrema väderfenomen och klimatvariation och förändring över lång tid.

Migration kan dock även vara en effektiv adapteringsstrategi. Och vill man så bör man ju kunna diskutera möjligheterna med strategiskt planerade sådana kan jag tycka.

Det som dock är utmanande, konstaterar IPCC, är att förutspå antalet människor som kan komma att fly till följd av klimatförändringen.

Nu handlade inte stormen i regeringen denna gång om rasistiska uttalanden om just klimatrelaterad migration, men jag vill påstå att det är viktigt att envar av oss gör oss alerta på även dessa typer av kommentarer i framtiden.

Det är kanske dags att lyfta diskussionen kring rasism till även denna nivå inför framtiden.

Som marinbiolog, och dessutom på ferie, hade jag egentligen tänkt skriva om ett annat, mer lättsamt marint tema, men detta kändes essentiellt och angeläget så vi får återkomma till havet mer konkret nästa gång.

Dock kan vi ju konstatera att havet är det som just nu räddar oss från att inte koka upp här på jorden.

Det absorberar nämligen solens energi till ca 90 %, dvs. betydligt mer effektivt än landmassorna, något som du kanske känner av när du gärna söker dig till stranden en varm dag.

Härkan du läsa fler kolumner av Anna Törnroos-Remes.