Då egen härd är guld värd
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Vi har många gånger kunnat konstatera att coronapandemin också förde med sig positiva saker och nya trender.
De senaste två åren har öppnat upp ögonen för den finländska naturen, inhemsk turism och speciellt skärgården har haft ett stort antal besökare.
Samtidigt som intresset för skärgården aldrig varit så här stort förut, har det aldrig förut funnits så få fast bosatta i skärgården som det gör idag.
Det här är en ekvation som på lång sikt kräver alltmer uppmärksamhet.
En levande skärgård innebär att det finns människor som vill och kan bo och leva ute i skärgården året runt.
Och att det finns förutsättningar för det.
Här tycker jag mig märka av en försiktig trend.
Det är flera som överväger att göra om fritidshuset till en året runt-bostad.
Det finns flera familjer som flyttat till skärgården.
På sociala medier finns det ständigt förfrågningar gällande hyresbostäder för familjer just i skärgården.
Det finns idag en allt större efterfrågan, men så kommer det där lilla ”men:et”.
Problemet man ofta stöter på är att det inte finns lediga hyresbostäder i skärgården.
Att köpa en tomt och bygga hus är troligtvis inte första alternativet, speciellt inte om man är osäker på om skärgården eller glesbygden är den slutgiltiga destinationen.
Vill man först prova på är det en hyreslägenhet man söker.
Hyresnivån i skärgården är ofta också en avgörande faktor.
Jämfört med tätorterna trissas ofta hyresnivån upp av andra orsaker än inkomstnivån.
Dels för att efterfrågan nu är väldigt stor, dels för att det är dyrt att bygga i skärgården.
Transporterna är långa, det kan vara utmanande förhållanden att bygga på och förbindelserna sådana att arbetskraften måste övernatta vid byggplatsen.
Allt det här drar upp byggkostnaderna, vilket förstås syns i hyresnivån.
Oberoende storlek är hyresnivån relativt hög och det känns avigt att du får en billigare lägenhet i Åbo än vad du får i Nagu eller att hyran för en lägenhet på Iniö börjar närma sig samma nivå som i Helsingfors.
I städerna klarar du dig ofta utan bil och undviker på så sätt höga bränslekostnader.
Där finns egentligen all tänkbar service på gång- eller cykelavstånd.
Det är fullt förståeligt att servicenivån ser annorlunda ut i tätort och skärgård men det fungerar som ett exempel för att belysa inverkan på levnadskostnaderna i skärgården.
Oberoende var i skärgården du rör dig så orsakar det långa avståndet tilläggskostnader.
Det blir väldigt svårt att nå målet om mera inflyttning ifall det inte finns verktyg för att förverkliga det med.
Det behövs en större förändring.
Det behövs flera hyresbostäder.
Det talas mycket om regionernas möjlighet att växa och utvecklas utgående ifrån sina egna styrkor.
Det här är en fråga som kräver analytiska svar och skräddarsydda lösningar.
För att områden ska kunna utvecklas behövs en fungerande och mångsidig bostadsmarknad.
Det är en av grundpelarna.
I städer och tillväxtcentrum byggs statsstödda lägenheter för att det ska finnas boende till rimligt pris.
Är det då en helt omöjlig tanke att vi kunde utveckla stödformer för byggande av billigt boende också i skärgården och på glesbygden där efterfrågan verkligen är stor?