Chappe javisst, men uttalet?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Ekenäs har blivit begåvad med ett modernt konstmuseum. Namnet är helt skojfriskt Chappe till minnet av professor Albert de la Chapelle . Men uttalet är ingen självklarhet och med en viss nyfikenhet väntar jag på att se hur det ska bli. Främmande namn och ord ger anledning till många tankar.
Det intressantaste här är uttalet av Ch i Chapelle. Ordet kommer från franskan, betyder kapell och uttalas på franskt sätt som sjapell. Det betyder att Chappe ska uttalas med sje-ljud som i t.ex. sju, sjö och skina. Inget konstigt med det, vi har ju också sje-ljud i champagne och chans. Men så enkelt får det inte bli.
I dagens engelska jargong upplevs ch som ett tj-ljud enligt engelska ord som Champion, chat och chapel. Den som bara sett namnet Chappe kan slentrianmässigt associera till detta mönster och uttala museet som tjappe, i synnerhet om personen bakom namnet är okänd. Jag har redan hört båda uttalen såväl privat som i medierna. Men inte nog med detta.
Rikssvensken på besök är ett lingvistiskt problem. När hen ser Chappe tolkar hen sannolikt början som ett tje-ljud men uttalar det i våra öron som ett sje-ljud. Rikssvenskt sje-ljud saknar nämligen t-förslag.
Rikssvensken tänker fel men uttalar rätt! Kan han Chappes etymologi tänker hen på ett sje-ljud och uttalar det brett och långt bak i munnen, inte alls finlandssvenskt eller franskt. Hen tänker då rätt men uttalar fel.
För att upprätthålla skillnaden mellan sje- och tje-ljud har rikssvenskan ett bakre sje-ljud, ibland nästan skorrande, som skiljer sig från ett främre t-löst tje-ljud. Finlandssvenskan kan ha ett främre sje-ljud för att skillnaden till tje-ljudet signaleras med t. Fonetisk skrivs ljuden (lätt förenklat):
finlandssvenska Tje-ljud: t? eller t? sje-ljud: ? eller ?
rikssvenska tje-ljud: ? eller ? sje-ljud: ?
Finskan ger ännu fler tolkningar. Chappe blir i dagens finska jargong utom tjappe eller sjappe också tsappe eller sappe.
Jag menar att kunskapen om namnets ursprung, de la Chapelle, ger ett finlandssvenskt och franskt sje-uttal ett visst mervärde.
Det är status att uttrycka sig ”rätt”.
Blir det däremot ett uttal med tje-ljud är det ett exempel på hur orden lever sitt eget liv, här påverkade av engelska och finska.