Catalina är rädd att gå ut på gatan - "Ingen ska behöva stå ut med sådant hat"

Catalina kan inte sova på nätterna och är rädd för att gå ut på gatan. Hon har hela tiden nära till gråten.

Förra lördagen skulle Catalina ta ut pengar ur bankautomaten vid Tokmanni och K-market på gågatan innan jobbet. Hon talade italienska i telefonen.

Då frågade en man henne först om hon talar finska. Sedan började han säga en massa grova förolämpningar till henne.

– Han sade saker som ingen borde behöva höra. Huora, lutka, olet pahempi kuin multa. Han sade att jag inte borde leva och att jag borde sticka tillbaka till Pakistan och Afghanistan.

Rösten bryts när Catalina återger vad mannen sade.

Hon stod kvar och försökte bemöta mannen. Hon bad honom sluta säga så fula saker. Hon sade att hon är finsk medborgare och har bott 30 år i Finland.

– Jag sade till honom att tänk om hans fru, dotter, eller någon annan i familjen skulle få höra sådant som han sade till mig. Jag bad honom att titta på sin egen spegelbild i glasdörren och tänka på hurudan människa han är som säger sådana saker.

När hon sade detta slängde mannen sin cykel åt sidan och kom emot Catalina för att slå henne. Först då ingrep en förbipasserande, en äldre kvinna sade till mannen att sluta trakassera.

"Jag har bott i Finland sedan jag var 19"

När mannen till slut försvann var Catalina darrig och benen ville inte lyda henne. När hon kom till arbetsplatsen kom tårarna och hon hade svårt att andas. Hon jobbar med kundservice men klarade inte av att bemöta kunderna på en stund och måste ta en paus för att samla sig.

Catalina känner sorg.

– Jag har bott i Finland sedan jag var 19 år. Jag har varit så lycklig här och har min dotter och mina bästa vänner här. Jag har lärt mig språken och kulturen. När jag åker utomlands beter jag mig som en finländare.

– Det känns så hemskt. Hur kan en människa göra så? Ingen ska behöva stå ut med sådant hat på grund av sin hudfärg.

Vi pratar på svenska, men någon gång byter Catalina till finska när hon vill uttrycka en viss sak.

Catalina kom till Finland som utbytesstudent från Peru och bodde hos en finlandssvensk familj i Nådendal. Här träffade hon sin stora kärlek och pappan till sitt barn.

"Jag vill bli osynlig"

Sedan lördagens obehagliga möte har Catalina haft mardrömmar och inte kunnat sova på nätterna. Hon är rädd att gå ut. På söndagen satt hon hemma hela dagen. När hon går ut känner hon att hon skulle vilja bli osynlig så ingen skulle kunna se henne och ge sig på henne.

– Ord är nästan värre än slag. Alla hemska ord fortsätter att snurra och snurra i huvudet. Det är så hemskt, säger Catalina uppgivet.

– Det är också så obehagligt att som kvinna bli kallad hora och slampa och allt annat hemskt han sade. Det fastnar fast jag vet att det inte har något med mig att göra.

"Jag har rätt att bli respekterad"

Catalinas kolleger och vänner har frågat varför hon stannade kvar och inte direkt sprang bort från den hotfulla mannen.

– Det är lättare att springa, men ska man inte någon gång stå upp för sig? Jag ska inte behöva känna att jag inte är en människa.

Ett par gånger tidigare har Catalina utsatts för liknande incidenter.

– Någon gång måste man börja säga nej, att jag har rätt att bli respekterad.