Byråkratisk börda tynger bybutiken – köpman i Bromarv: "Det finns en orsak till att så många har slutat"

Solen skiner och havet glittrar på båda sidorna av kyrkbyn i Bromarv. Här är det inte fy skam att vara köpman, kunde man tänka sig.

Ragna-Lise Karlsson har varit det sedan 2010. Under de åren har bybutikernas antal minskat med hälften från knappt 400 till under 200.

Om detta skrev Karlsson på Facebook nyligen med texten "Vi tror att en butik är väldigt viktigt för en by, men har vi byggt upp ett samhälle där det inte finns en plats för oss?"

Vad menade du med det?

– Alla som slutat kan inte ha fel. Det finns en orsak till att så många har slutat. De stora kedjorna är inte intresserade av vår lilla omsättning. Så länge vi har en kedja som vill ha oss och som förhandlar med leverantörerna om våra priser finns det förutsättningar att fortsätta. Det är ett heltidsjobb som vi inte skulle ha en chans att klara av själva.

Karlsson, som driver butiken tillsammans med Tanja Eriksson, säger att de var naiva när de började 2010.

– Vi visste nog inte hur mycket jobb det skulle innebära att vara köpmän. Ekonomiskt skulle det ha varit bättre att inte göra någonting alls. Men vi gör det här för vår egen och för Bromarvs skull. Frågan är om vi kan göra det tills vi blir pensionärer. Knappast, såsom trenden ser ut. Man kan fråga sig om det är lönt att ta lån för att kunna investera för att kunna fortsätta.

Pandemin, kriget i Ukraina, elpriserna, matpriserna – allt har påverkat butiken på något sätt.

– Folk stängde sina stugor i höstas när helpriserna höjdes. Vi tappade de kunder som vanligtvis kom för att titta till eller vistas på sina stugor. I och med att maten blivit dyrare funderar folk mera på vad de köper och var de handlar. Vi kan inte höja utförsäljningspriset i den mån inköpspriset skulle kräva.

Viktigt stöd

Skafferi-Ett har ansökt om stöd för bybutiker. Stödet beviljas av Livsmedelsverket. Det är nu är tredje gången man kan ansöka om stödet.

De två första gångerna var det fråga om ett försök med ett stöd för två år på cirka 5 000 euro per år.

– Första året beviljades vi inte stödet eftersom man ansåg att vi inte befann oss på ett tillräckligt glesbefolkat område. Vi borde ha legat två kilometer neråt.

Kriterierna har stöpts om sedan dess och nu kan man räkna med maxstödet på 15 000 euro per år.

– Det är en årslön för en köpman här ute. Så visst är det väldigt välkommet. Vi har gjort stora investeringar i år, bland annat i en ny kyl för 40 000 euro. Men varför ska man bygga upp ett system där det krävs stöd för att överleva? Det har gått fel någonstans.

Det jobbigaste är den ständiga pressen över hur man ska klara månaden, speciellt på vintern då kassan är tom och man ska fylla på lagren inför sommaren.

– Det första året var hemskt när man inte hade någon koll. Nu vet man att januari är en dålig månad och att har skäl att jubla om den går på plus.

Trogna kunder men för få

Skafferi-Ett har trogna kunder. Men de fast bosatta blir färre trots en viss pandemiinflyttning.

– Därför blir vintern jättelång. Om vi hade julikommers året om skulle det inte vara några problem alls.

Men att ha sommarbutik är inte ett alternativ.

– Vi skulle inte hitta personal för några månader och all extra service skulle försvinna.

Butiken har i dag en personal på fem personer och torde med det höra till de större arbetsgivarna i byn med bussbolaget i spetsen.

Reglerna borde vara anpassade till butikens storlek.

Skafferi-Ett har också bränsleförsäljning och har för ett par år sedan utvidgat till den gamla banklokalen där man startat Valv Ett med bland annat pakethantering, förmedling av varor, garnförsäljning och inrednings- och säsongsprylar.

Det krävs många serviceformer för att en bybutik ska klara sig.

– Till exempel pakethanteringen är ingen lönsam service att erbjuda men det är ett sätt att få in kunder. Man måste se till helheten. Alla kunder vi kan hålla i byn gynnar oss. Om de åker till Ekenäs för att hämta Burana så handlar de också där.

Men kraven är de samma oberoende om det gäller en Prisma eller en bybutik.

– Vi måste ha en 100-sidig egenkontrollplan på finska som jag måste ha koll på även om jag gör upp en egen svensk version på 20 sidor som är den som kontrolleras.

Egenkontrollplaner ska också finnas för bränsle, tobak, alkohol, tidningar och posthantering. Till detta kommer kassauppdateringar, prissättning, bokföring, personaladministration och planering för framtiden.

– Därför sitter jag mest framför datorn nu för tiden. Reglerna borde vara anpassade till butikens storlek.

De har ansökt om stöd

Karlsson säger att hon onekligen känner sig lite bunden till åtagandet.

– Jag kan inte se att K- eller S-kedjan skulle komma hit och absolut inte till den fastighet vi har.

Karlsson hoppas ändå att det finns en framtid för en levande landsbygd där skola och butik är de kanske viktigaste förutsättningarna.

– Man får tänka att man har ett jobb man trivs med och som man får forma själv. Vi har fått vara med om massor under de här åren och vi har en jättefin personal med humorn i behåll. Det är det som gör det.